Journalister och författare som vittnen…
AV PAUL SMITH
”Vad menar du med, att hon var ett bra vittne?”, frågade den f.d. försvarsadvokaten vid Högsta Domstolen i Danmark, Niels Schou, när vi 2011 diskuterade mitt manuskript till ’Palmes Morder?’.
Jag svarade, men svaret ledde till en ny fråga, som gav ett nytt svar, ock snart drog försvarsadvokaten runt mig i självmotsägelsernas cirkusmanege, innan han slutade med en paradox:
”Vittnen är genomgående opålitliga, men de vet icke om det. Och de värsta är skollärare, socialassistenter ock psykologer.”
Min hustru, som är matematiklärare, ville gärna veta, vad han menade med detta.
Niels Schou svarade:
”Om t.ex. en snickare har gjort tre iakttagelser, A, B ock C, och han skall vittna i rätten, då kommer han normalt först att berätta om A, sedan om B och till sist om C.
Skollärare, socialassistenter ock psykologer är genom deras yrke vana att placera uppgifter in i ett sammanhang. Omedvetet skapar de ett narrativt förlopp, när de vittnar i rättssalen.”
Niels Schou kunde ha tagit med ytterligare två yrkesgrupper i gruppen av ”opålitlige vittnen”, nämligen journalister och författare.
Arbetet med den ‘Den svenska Inkvisitionen’ har övertygad mig om, att dessa yrkesgrupper är de mest ’opålitliga’, vilket är logisk.
De skapar berättelser varenda dag, där händelser kopplas ihop.
När Lisbeth Palme 15 dagar före mordet såg en yngre man med ”ett stirrande blick” på ’Café de la Paix’, på Tyska Brinken i Gamla Stan, kopplar flera författare – bland annat Steen Flygare [1] – samman mannen med mördaren, som Mårten Palme sade följde efter sina föräldrar, när de lämnade Grand och gick söderut.
Denne man hade också ”et stirrande blick, en boxarblick”.
“En mystisk mann i hotellets korridor…”
Steen Flygare bodde veckan före Palmemordet på Hôtel Lord Nelson i Gamla Stan, och i hotellets korridor såg han en ”mystisk man” [sic]:
”Jag reagerade starkt på hans extremt stirrande blick. I fem, sex sekunder stirrade han på mig, som om han kände igen mig.”
Några år senare (!) kunde han koppla hotellmannen till Eugene de Kock. I en tidning såg han ”vid ett tillfälle torpeden”.
Det var översten inom den sydafrikanske underrättelsetjänst, Security Branch, BOSS.
Flygare menar, att Sydafrika skulle sände sin högsta chef för Security Branch/BOSS till Sverige för att mörda Palme.
Flygare vet tydligen inte, att Eugene de Koch hade brott om med at orkestrera mord på svarta ANC-aktivister i Sydafrika, när Palme blev mördad.
Ja, Eugene de Kock hade starka glasögon.
Men enligt konspirationsfolket icke mer brott om än att han kunde resa in cognito till Sverige for att mörda landets statsminister i samarbete med ett kompani av svenske män med walkie-talkies.
Fint – och fantasifullt – skall det vara – men en pistol med ljuddämpare hade Sydafrika inte råd med!
‘Den svenska Inkvisitionen’ kan köpas här.
[1] Jmf. John Granlund: ”Pekar ut torped – i ett TV-inslag dagen efter Palmemordet”, Aftonbladet, 13.4. 2015.