Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson
Mer end 100 personer, som innan 2003 var dömd för grova brott, är sedan blivet satt fri och frikänd på grund av icke minst DNA-bevis. I mer end 75 procent av fallen berodde justitiemorden på felaktige vittnes-identifikationer.[1] Intressant nog har det sedan vist sig, at de vittnen som gjorde misstag – det kunde sedan konstateras vid att se på video-filmarna från konfrontationerna – oftast uttryckte sig med stor säkerhet, när de utpekade en oskyldig.
Elisabeth Loftus
Oftast är det sådan, att vittnen först fattar, att där har hänt ett brott, efter att gärningsmannen har taget flukten. Här har vittnes-psykologiens grand-old-woman, Elisabeth Loftus, gjort den iakttagelse, att om där är vapen inblandat i ett brott, reduceras möjligheten för, att et ögonvittne kan identifiera personen, som bär vapnet. Det kalles vapen-fokus-effekten: Vittnet koncentrerar sig om vapnet, därför att det är farligt, och vittnet har därför mindre uppmärksamhet riktat mot gärningsmannens ansikte.[2]
Detta går fint ihop med, att först efter att gärningsmannen är på väg bort, förstår Lisbeth Palme, at hennes maka er blivet skjuten. Hon upptäcker då vittnet Anders B., och tror, att han er gärningsmannen.
Äntligen visar undersökningar, att vittnen, som är känslomässigt berörde, har en mer begränsat uppmärksamhet och överser perifere detaljer.[3]
Lisbeth Palme
Att Lisbeth Palme var under ett våldsamt känslomässigt press just efter mordet, är självklart. Det er också bevittnat av P.W.[4], som upplevde, att hon omedelbart efter mordet ”flinade”, varför han sa till henne, att ”det här er väl icke något att flina av.”
Lisbeth Palme var alltså – grundet hele hennes känslomässigt stressade situation – förmodligen brottsplatsens sämste vittne.
Från vittneskonfrontationen vet vi, att Lisbeth Palme sa, att man tydligt så, ”vem som var alkoholist”.[5]
Tyvärr nekade Lisbeth Palme at la Christer Petterssons försvarare vare närvarande. Därför vet vi icke, om Lisbeth Palme fick en bekräftelse på sin utsaga. Men förmodligen fick hon det. Här berättar vittnepsykologien, at de vittnen, som efteråt får bekräftat, att de har utpekat den misstänkta, er långt mer överbevisande i rätten end de vittnen, som icke får en sådan bekräftelse.[6]
Lisbeth Palme tveakade mellan Christer Pettersson och två andra.
Lisbeth Palme gör också fler jämförelser mellan Pettersson och två andre i raden, nr. 9 och nr. 11, innan hon utesluter dessa till fördel – eller snarare olämpa – för Christer Pettersson. Här bör det anmärkas, att man innanför vittnepsykologien har observerat, att vittnen, som gör den slags sammanlikningar – och icke bara säkert utpekar en bestämt i raden – begår långt mer misstag och oftare utpekar fel person.[7]
Därmed er det icke slut. I visse poliskrets görs en vittne-konfrontation på det tunnaste grundlag, medan man andre ställen först gör det, när man har indicier mot en misstänkt som t.ex. stöldgods eller liknande. Där vars man gör en line-up på den minsta anledning, sker där nio gånger så många felaktige utpekningar, som i de mera seriöse poliskretsen.[8]
När Christer Pettersson blev linet upp, fanns där absolut inga indicier.
[1] Jmf.Gary L. Wells & Elizabeth Olson: ’Eywitness Testimony’, Annual Review of Psychology,2003, 54, p. 278.
[2] Ibid., p. 282.
[3] Samme ställe.
[4] Jmf. polisens förhör av P.W. den 27.3. 86.
[5] Jmf. det skriftlige notat från konfrontationen den 14.12.88.
Det er underskrivet av åklagarna Jörgen Almblad og Solveig Riberdahl.
[6] Jmf. ’Eywitness Testimony’, p. 283.
[7] Ibid., p. 284.
[8] Ibid., p. 290.
Äldre vittnesmål är inte alls värdelösa, hade de varit det så hade inte åklagarna lämnat in resningsansökan 1997. Det hade inte blivit rättegångar mot CP 1989 heller om de varit det. Det var fel att det krävdes tyngre bevisning i det här fallet än alla andra.
Nej, orsaken till, att man krävde tyngre bevis var, att en polis i England hade blivet skjuten på nära håll på 70-talet, men överlevde. Sedan anhåll man en mann från Bulgarien och polisen svor i rätten på, att mannen från Bulgarien var den skyldiga: “Jag glömmer aldrig det ansikte”, sa han, och den polis, han var tillsammans med, sa det samma.
Några år efter hittar man pistolen, som användes vid brottet. Den tillhörde en man från Rumänien och han erkända, att han var GM, vad han ochså visade sig att vara. Det fanns ingen likheter mellan dessa två män. DÄRFÔR förstod man i civiliserte länder, att det icke räckte med en utpekning a la Lisbeth Palme. Enbart utpekninger från folk, som direkt kände GM förinnan, kunde användas. Annarrs krävdes ochså tekniska bevis. Svea Hovrät bevisade att Sveriges var et rättssamhälle.
Devlinkommissionen fick aldrig något genomslag i praktiken. Både före och efteråt har personer blivit dömda pga vittnesbevisning. Minnesforskarna- professor Lars Göran Nilsson m.f.l. påstår motsatsen dvs att Lisbet borde minnas mördarens ansikte eftersom det var central information. Lisbet såg mördaren i ansiktet under flera sekunder, bra belyst på mordplatsen, hon hade bra syn, var frisk och nykter till skillnad mot t ex vittnet Björkman som var full. Björkman var inte tillförlitlig.
Nej, men icke desto mindre menar Ulf Åsgård, samt sakens första åklagare Svensson och Hans Holmer att hon blandade i hop GM och Björkmann. Och det vara sig om han var beruset eller inte. Dernäst: Innan hon gick till vittneskonfrontationen, sa åklagaren Jörgen Almblad, att den misstänkte var alkoholist. Hennes kommentar:
”Man ser jo strax, vem som är alkoholisten”, jmf. Granskningskommissionen, p. 728. Då var det inte svårt att peka på Christer!
Spaningsledningen och åklagarna har hela tiden haft tillgång till sekretessbelagt material och de kom fram till att CP var mördaren. Tingsrätten dömde CP för mordet och många relevanta fackmän anser att han var mördaren. De flesta säger att det blivit en fällande dom med ett annat mordoffer och att man slarvade med det formella när det gäller Lisbet som gjorde att hovrätten friade. Hade inte polisen och åklagarna gjort det hade det sannolikt blivit en fällande dom även i hovrätten. Resningsansökan 1997 visar att det fanns mycket bevisning mot CP. Det borde blivit en rättegång i Hd. Gärningsmannaprofilen kommer snarare fram till att en sådan typ, person som CP stämmer inte på mördaren. Om CA varit mördaren så hade han blivit gripen och åtalad. Det mesta tyder på att han var oskyldig till Palmemordet eftersom det saknas konkreta bevis från Grand och mordplatsområdet från 28/2 1986 och då är det fel att peka ut honom som mördaren.
Jag var på Sveavägen i hösten 2011. Fler gånger. Om jag förnekar detta, vem kan då bevisa, att jag var där?
Ingen. Betyder det då, att jag inte var där? Bara för att det inte kan bevisas?
Nej, Christer Andersson hade blivit gripen och åtalat om polisen hade hittat honom i rätt tid.
Vad tyder på, att han är oskyldig? Inget. Finns det beviser för en fällande dom? Nej, han påstår att ha såld sin revolver till en narkotika-langare av sydlansk ursprung.
Om du tror på den, då har du ett intellektuelt problem. Varför inte sälja revolvern legalt? Om han inte hadde nogåt att vara räd för? Han kom INTE i kriminelle kretsar. Han kom enbart hos sin mamma och sin bror.
Det är du som intellektuellt problem som påstår att en oskyldig var Palmes mördare. Nej, CA hade inte blivit gripen och åtalad eftersom han var oskyldig till Palmemordet. Om vittnen sett dig och pekat ut dig när du var vid Sveavägen 2011 så visar det att du var där. Om ingen såg dig så kan du inte bevisa det om du inte tagit foton m.m. från Sveavägen.
Jag har aldrig påstått at Christer Andersson är mördaren. Jag säger, att han är den mest sannolika GM i polisens material. Icke mer. Du påstår däremot, att en man, som ät friat av en enig Svea Hovrätt är mördare. Nej, rätten säger, att han är oskyldig.
Beträffande Sveavägen: Du fatter fortfarande inte, att man inte kan binda en man helt utan kompissar och vänner till Sveavägen efter 9 år. Men därför kan han likeväl ha varit där. Det kan bara inte bevisas.
Om du läser i Granskningskommissionen så kom CP upp tidigt i utredningen men sjabblades tyvärr bort av Holmér m.f.l. Hade de utrett honom ordentligt redan våren 1986 och gripit honom så hade han sannolikt blivit dömd även i hovrätten. Lisbet pekar ut CP med 100% säkerhet, ingen tvekan om det. Hon nämner bara att två st till har liknande drag som nr 8, men det är inte samma sak som att hon är osäker. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson anser att Lisbet borde kommit ihåg mördarens ansikte eftersom minnet fungerar automatiskt. Vittnespsykologen Astrid Holgersson kan man ifrågasätta. hon skrev våren 1998 att mycket i Riksåklagarens resningsansökan pekade på Victor Gunnarsson. Att hon ansåg det är märkligt och tyder inte på kompetens.
Minnesforskaren, professor Lars Göran Nilsson som var hovrättens expertvittne blev intervjuad av DN 2001. Där säger han att han blev feltolkad av hovrätten vilket kunde gjort att de underkände Lisbets vittnesmål.
Citat från intervjun med Lars Göran Nilsson i DN 25/10 2001:
“Svea hovrätt gjorde flera felbedömningar i samband med Palmemordet. Minnesforskaren Lars Göran Nilsson var expertvittne i rätten men han blev misstolkad på avgörande punkter. Detta kan ha påverkat bedömningen av Lisbet Palmes vittnesmål, säger han.”
“Han hade en känsla av att hovrätten redan på förhand bestämt sig för hur den skulle döma.- Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen, säger Lars Göran Nilsson.”
“Men rätten valde en egen “sunt-förnuftsuppfattning” om minnets funktion- utan förankring i det aktuella forskningsläget. Rätten spekulerade i vad Lisbet Palme kunde minnas och inte minnas säger Lars Göran Nilsson”. “När DN tar kontakt med Lars Göran Nilsson berättar han att rätten missuppfattade hans rapport. Det handlar om skillnaden mellan hur minnet hanterar “central” och “perifer” information. Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren. Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp vad gärningsmannen. Därför kan hon “i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer i mannen utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make” ansåg hovrätten. -Rätten feltolkade forskningsrönen. När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast- det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man.” “All forskning visar att minnes fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas- eller glömma bort.”
“Så när Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson är detta inte särskilt konstigt?” – Nej, inte alls. hon kanske inte minns vilka kläder han hade eller andra igenkänningstecken, det är perifer information i minnesbilden. Men ansiktet, det borde hon ha en klar uppfattning om. Det är centralt i just den minnesbilden”. “Vi har ofta bättre bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar därför mycket specifika ledtrådar, som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas inte av senare intryck”. “Lars Göran Nilsson menar att rätten misstolkat den aktuella forskningen kring “förvanskade och oförvanskade minnesbilder.- Det går egentligen inte att tala om förvanskade och oförvanskade minnesbilder. minnet fungerar inte så att en människa bara lagrar ett fotografi i hjärnan. Bra ledtrådar kan aktivera minnesbilden och dåliga ledtrådar kan göra att bilden förblir oåtkomlig”.
Varför har då inte Lars Göran Nilsson tidigare berättat offentligt om detta? – Jag var kallad som minnesexpert till rättegången och såg det inte som min uppgift att på eget initiativ offentligt kritisera den legala hanteringen av fallet. Inför kollegor och vänner berättade jag om min kritik. Men frågan hamnar i ett annat läge när Ulf Dahlsten nu tar upp den i sin nya bok”.
“Kan man minnas?” Visst är det möjligt att Lisbet Palme minns ansiktet på den man som fanns på mordplatsen, anser minnesforskaren Lars Göran Nilsson. Han anklagar Svea hovrätt för spekulation”.
Mer än 100 personer, som föra 2003 var dömda för grove brott, är sedan blivit frigivna och rensat grundet icke minst DNA-bevis.
I mer än 75 procent av fallen var justitiemorden förorsakat av felaktiga vittnes-identifikationer, jmf., Gary L. Wells & Elizabeth A. Olson: ’Eywitness Testimony’, Annual Review of Psychology, 2003, 54, p. 278.
Man kan inte generalisera som du gör och säga att alla som pekat ut CP har fel. Du var väl inte själv med på mordplatsen eller vid Grand på mordkvällen så du kan veta det? Om nu poliser, åklagare, minnesexperter, jurister, kriminolog, och tingsrätten m.f.l. anser att CP var mördaren så måste man erkänna att det är hög sannolikhet att det var så.
Jag kan nämna lika så många, som menar att han är oskyldig. T.ex. Svea Hovrätt för att nämna den mest väsentliga.
Eller Professor James W. Clarke, som är expert på hotbild emot top-politikare och av samma orsak konsult för US Secret Service.
Likesom Ulf Åsgård och krminalkommissarie Jan Olsson har Clarke haft tillgång till sekretess-belagt material. Det händte, när han I 1998 var konsult för Granskningskommissionen.
Clarkes uppfattning beträffande Olof Palmes gärningsmann:
”Kära Mr. Smith,
Jag har just återläst min rapport, just postat [= till Danmark], for första gången sedan den skrevs i 1998.
Du och jag är ense om, att gärningsmannen bestämt var en suicidal Type II subjekt med vissa Type III karakteristika. Det syns för mig, att Christer Andersson nästan helt säkert är mördaren.
Bästa hälsningar, James W. Clarke”
Polisen fick ett tipp om Christer Andersson efter mindre än 2 veckor om jag minns rätt.
Han sjabblades alltså också bort.
Och motsatt CP lever CA upp till dem 3 klassiska krav inom en mordutredning:
1) Motiv. Han manade att Olof Palme var orsaken till, att han på morgonen den 28 februari 1986 förlorade million-vinster han hade gjort i aktiehandel.
2) Mordvapen. Han havde licens till en Smith & Wesson .357 Magnum. Fabrikations-nummer: 61575. Polisen söker den fortfarande.
3) Möjlighet. Bodde i närheten av Grand och försökte att ljuga sig till et alibi. Et medlem av hans familj sprängde hans alibi.
CP klarar enbart av nr. 3: Möjligheten.
Dessutom: I den sekretessbelagda gärningsmansprofil kan man följa GMs färd från Grand Bio till mordplatsen. 2 vittnen från Grand var dem, som har set honom mest tydligt. När dem såg en bild på CP, sa dem, att honom var det inte.
Dom sjabblades också bort från mordutredningen.
Tycker du har fel återigen. Det är din påstådda gärningsman- CA som ingen sett i mordområdet eller Grand mordkvällen. Däremot så är det många som sett CP vid Grand och mordområdet 28/2 1986. Cedergren gav CP en magnumrevolver strax innan mordet så visst kunde han ha haft en magnumrevolver tiden för mordet. Dessutom har vi ett par st som sett en revolver hemma hos CP tiden för mordet, läs resningsansökan igen. Motivet kan vara CP relation till bombmannen som du måste känna till. Dessutom hade han en hotfull, hatisk inställning till socialdemokratin och Palme. Finns flera som hört honom uttala sig fientligt mot dem. Bara läsa i Granskningskommissionen s 716-717: Vittnet Sigrid M uppgav vid förhör samma dag (den 27 december 1988) att hon i slutet av september 1988 observerat en man som hon igenkänner som
Christer P på perrongen till pendeltågstationen i Rotebro. (Idenfifierad
genom foto i den finska tidningen Huvudstadsbladet). Hon gick bakom
honom ut från stationen, då han råkade i affekt på grund av en låst dörr och
utbrast något om ”jävla Olof Palme” – ”jag tycker det är bra att Palme är
död” (eller ”jag tycker det är bra att Palme är skjuten”). ”Jag har skjutit
honom och jag ångrar ingenting” (eller ”man ska ingenting ångra, och vore
han inte skjuten skulle han skjutas en gång till”.
Vittnet Anders R uppgav vid förhör den 19 januari 1989 att han på
Sollentuna pendeltågsstation ”för några år sedan” lade märke till en man,
som han igenkänner som granne till honom själv. Mannen skrek en massa
osammanhängande ”svordomar mot den svenska regeringen”. Anders R
minns inte om något speciellt namn nämnde. (Anders R bodde då på Kung
Hans Väg 35 i Rotebro.)
Nej, när man först upptäcker honom efter 9 år (vilken inkompetens!!!) finns där ingen grund till att fråga folk om dem kommer i håg honom. Hovrätten vill inte acceptera så gamla vittnesmål. Det sa dem tydligt i CP’s friande dom.
Vem var set Christer Pettersson vid Grand?
Roger Östlund har sagt det, men han tänkte enbart på 50 mio kr. Ingen andra har sett honom där.
Det är bara att läsa domarna och resningsansökan så får man fram alla vittnen som sett CP vid Grand kl 21 och vid 23-tiden och mellan Grand och mordplatsen, vid Dekorima och efter mordet efter trapporna. Det finns inget vittne som sett CA vid Grand eller mordplatsområdet mellan 21 och 23:21- fakta. Du spekulerar bara.
Ingen vittnen har blivit frågat om dem har set Christer Andersson på mordplatsen. Av logiska orsaker: 9 år efter mordet är deras vittnesmål utan betydelse. Dessutom: Varför fråga dem, när man ville dölja Christer Andersson existens? Det hade varit pinsamt om svenske offentlikeheten hörde om honom samtidig med att man försökte att fixa ännu en rättegång emot Christer Pettersson.
Lisbet Palme var ett bra vittne, nykter, utbildad psykolog, nykter, frisk m.m. Dessutom var det bra belyst på mordplatsen, mördaren och Lisbet kollade varandra i ansiktet i flera sekunder enligt Lisbet och andra vittnen t ex Inge Morelius. Enligt hovrätten expertvittne, minnesforskaren och professorn Lars Göran Nilsson borde Lisbet kommit ihåg mördarens ansikte- det centrala direkt efter skotten när hon sökte efter hjälp. Då fanns bara Olof, Lisbet och mördaren vid Dekorima. Perifer information som t ex vilka skor mördaren hade kanske hon inte kom ihåg, men ansiktet var central information. Det centrala kommer man ihåg bättre i en traumatisk situation, perifer sämre. Hovrätten missbedömde helt Nilssons vittnesmål tyvärr. http://www.aftonbladet.se/ledare/article10235351.ab http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10234846.ab “I boken beskriver han också hur hovrätten på avgörande punkter feltolkat minnespsykologen Lars-Göran Nilsson, rättens expertvittne.
– Den tog bara upp en liten del av min rapport och drog fel slutsatser om den aktuella minnesforskningen. Rätten valde en egen “sunt förnuft-uppfattning” om minnets funktion – utan förankring i det aktuella forskningsläget, säger Lars-Göran Nilsson till Dagens Nyheter”.
Vittnet PW berättade, att Lisbeth P. just efter mordet “flinade”, och han sa då till henne (han visste icke att hon var LP) att detta väl icke var något att flina av, jmf polisens förhör av P.W. den 27.3. 86, Förundersökningen, Protokoll III:2, p. 426.
Detta tyder icke på att hon var ett “bra vittne”.
Har aldrig hört talas om att hon flinat direkt efter skotten. Säkert en missuppfattning/feltolkning av det vittnet m.f.l.
Per W. 27 mars 1986 til kriminalinspektörerna Håkan Ström & Gunnar Olsson.Andra vittnen har talat om, att hon var “hysterisk”, vilket väl icke är konstigt. Men mänskligt.
Direkt efter skotten var inte Lisbet hysterisk utan sökte hjälp. Det finns andra vittne som inte uppfattade Lisbet som hysterisk, man bör vara objektiv. Då såg hon mördaren som bara stod några meter därifrån. Inge Morelius, Lisbet själv m.f.l. säger att de hade ögonkontakt, hade ansiktena emot varandra under flera sekunder. Efteråt har hon pekat ut CP som den personen dvs mördaren. Expertvittnet i hovrätten- Lars Göran Nilsson, minnesforskare och professor anser att hon kunde minnas ansiktet för det var det centrala direkt efter skotten när hon sökte hjälp. Tyvärr missuppfattade hovrätten honom eller nonchalerade för de drog helt fel slutsatser av hans minnesforskning av traumatiska vittnen, minnen. Alla blir väl upprörda efter ett mord och mordförsök, men att man inte skulle komma ihåg mördaren efteråt tror inte jag på, snarare tvärtom dvs att man i de flesta fall lär minnas det. Lisbet var nykter, frisk, god syn. Bra belysning var det också på mordplatsen m.m.
Vid konfrontationen gör Lisbeth Palme flera jämförelser mellan Pettersson och 2 andra i raden, nr. 9 och nr. 11, innan hon utesluter dessa till fördel – eller snarare nackdel – för Christer P.
Vittnespsykologin har observerad, att vittnen, som gör den sortens järnställningar – och inte enbart utpekar en bestämt i raden – begår många fler misstag och oftare utpekar en fel person, jmf. Jmf. Gary L. Wells & Elizabeth A. Olson: ’Eywitness Testimony’, Annual Rev. Psychol., 2003, 54, p. 284.
Hos samme vittnespsykologer kan man s. 290 läsa, att inom vissa polisavdelningar görs en vittne-konfrontation nästan utan grunn, medan man andra ställen först gör det, när man har indicier pekande emot en misstänkt. I polisdistrikt där man gör en ’line-upp’ vid den minsta anledning, händer där nio gånger så många felaktige utpekningar, jämfört med dem mera seriösa politisdistrikt.
När Christer Pettersson blev linet upp, fanns ingen indicier.