Journalistikens elände, 4
Expressens “vittnen”
I samband med att det så kallade ‘Palme-vittne’ [= det var han absolut icke!] Lennart Gräntz avled, skrev Expressen (20.okt. 2013):
“Palmevittnets historie vilar för altid i graven”.
Att Gräntz först dök upp många år efteråt – och kanske hade blicken fast fästnatt vid dusören på 50 mio kr. – tänkte tidningen icke på. Att hans fru sa, att han hade “en mycket livlig fantasi”, funderade tidningen inte över heller.
För att styrka hans historie från de varma länder, drar man i stället vittnet ‘Ritva’ in. Hennes verkliga namn är Eva F. Tidningen skriver:
“Ritva var bekannt med langeren Sigge Cedergren och Christer Pettersson. Hon ringde på dörren hos Cedergren, som inte öppnade. För att bli av med honom sa hon att Cedergen gått på bio. Det sista hon såg av Pettersson var utanför biografen Grand vid 21-tiden.”
Är detta sannt? Döm själv (jmf. Granskningkommissionen p. 767-768):
Det är sannt, att hon kände Pettersson av utseende, men icke hans namn. Men där gick 9 år (!) innan hon kommer på, att det kunde vara Pettersson hon såg. Nio år!
Varför så länge? Petterssons namn och ansikte blev ju känd av alla i Sverige (och omnejd) i samband med rättegången mot honom 3 år efter mordet.