Mannen kom att kallas dubbelgångaren.

Likheterna med Christer Pettersson var ett av skälen till att mannen tidigt, 1989, blev ett av spåren i utredningen om mordet på Olof Palme. Samma lunkande gång. Dessutom var han, enligt kamraterna i sin skytteförening, en duktig skytt. Han ägde dessutom en Magnumrevolver och hatade Olof Palme. Vid ett tillfälle ska han ha skjutit mot Olof Palme i tv-rutan.

Mannen bodde också bara ett stenkast från mordplatsen vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan. Han var en av de runt 600 personer i Stockholms län som i samband med mordet ägde en Smith & Wesson 357 Magnum – det förmodade mordvapnet. Alla dessa vapen skulle undersökas närmare. Det hade spaningsledningen beordrat.

I kartläggningen skulle ägarna tvingas redogöra för var vapnet hade funnits när mordet skedde sent på kvällen den 28 februari 1986. De undersökta vapnen fick ett OPV-nummer, Olof Palme Vapen, och provsköts. Ägarna skulle också berätta vilken ammunition de haft tillgång till. Även ammunitionen skulle, om den fanns kvar, undersökas vad gäller den så kallade blyisotop sammansättningen. Denna sammansättning skulle sedan jämföras med mordkulorna som hittats på mordplatsen.
Kallelser för dessa vapenundersökningar skickades ut på löpande band under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

Dagen efter träffades de båda männen i Kungsträdgården och gjorde upp affären.
Köparen betalade 5 500 kronor för vapnet och fick på köpet omkring 25 hemladdade patroner. På telefon frågade polisen också vad han hade gjort då Palme mördades.
Mannen svarade att han varit sjuk i influensa och legat hemma i sin säng.

Mannens berättelse om mordvapnet gjorde också, att han anmäldes misstänkt för grovt vapenbrott.

 

Ytterligare ett år senare, januari 1995, blev han kallad till förhör. Nu, efter ytterligare kartläggning, hade mannen kommit att bli än mer aktuell i utredningen. Det visade sig att han stämde in på gärningsmannaprofilen och bland annat var han känd för sitt hat mot Olof Palme.

Dubbelgångaren hade vid tiden för Palme-mordet stora ekonomiska bekymmer. 1980 hade han efter en större spelvinst bestämt sig för att leva på aktieaffärer. Värdet på hans aktier rasade och han hamnade efter med hyran. Det ska också ha varit därför som han senare sålde sitt vapen, enligt vad han berättade för polisen.

Polisen tyckte sig se ett möjligt mordmotiv i mannens dåliga affärer. Det var Olof Palmes regering som dagen före mordet gett det, för dubbelgångaren, dåliga beskedet att aktieomsättningsskatten skulle höjas. Småsparare drabbades hårt, börsen rasade 5,5 procent.

Mannens Palme-hat beskrevs mer detaljerat av vänner, han kunde inte prata om Palme utan att ”det låste sig”. När han synades av polisen framkom också att han sparkat på en grannes hund och därefter dömts för djurplågeri. När Palmeutredarna 1996 sammanfattade utredningen kring mannen i åtta punkter bedömdes han som intressant. Det fanns stora oklarheter kring både vapenförsäljningen och hans alibi. Utseendet, gången och hållningen stämde in på vittnesuppgifterna från mordplatsen.
Trots att mannen kan tyckas intressant i Palme-utredningen släppte polisen spåret. Det blev inte mycket mer. Vapnet hittades aldrig. Det gick inte att knyta honom till brottsplatsen.

För mannen fördystrades tillvaron ytterligare, aktieaffärerna fortsatte att gå dåligt och han tvingades till slut ansöka om socialbidrag.

Granskningskommissionen, som granskade hela Palme-utredningen och kom med sin rapport 1999, kritiserade Palme-utredningen för att man inte lagt större kraft på dubbelgångaren.

”Han uppvisar förbluffande överensstämmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman”, konstaterar granskningskommissionen.
”Vi anser, mot bakgrund av den information vi haft tillgång till, att detta uppslag i väsentlig grad är otillräckligt bearbetat. Det är för oss mycket förvånande att det inte gjorts något allvarligt försök att utreda det i botten.”

Polisen knackar på dörren – då skjuter han sig själv.

Jakten på mannen – och framför allt det vapen, samma typ som mordvapnet – fortsatte dock. Vapnet har bland annat efterlysts i TV3-programmet Efterlyst.

Det som händer sedan, i augusti 2008, gör att uppgifter om vapnet för alltid kan ha gått förlorade och händelserna har bland annat skildrats av den danske författaren Paul Smith.

Augusti 2008 larmas polisen till dubbelgångarens lägenhet av hans bror, som av någon anledning är orolig för mannens hälsa.

Polisen ringer på flera gånger. Ingen öppnar. Polismännen slår då hårt på dörren:
– Öppna! Det är polisen!

Då hörs ett skott inifrån lägenheten – mannen skjuter sig själv när polisen knackar på.

Sanningen om ett möjligt Palme-vapen, kanske sålt till någon i Kungsträdgården, går därmed troligen i graven. (…)

Paul Smiths enda korrektion:

Expressen skriver bl.a.: “Mannen bodde också bara ett stenkast från mordplatsen vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.”

Som dansk får jag acceptera, at svensken är mycket bättre än dansken i disciplinen friidrott.

Men: Christer Andersson bodde i Hälsinggatan 18 – ca 2 km från brottsplatsen. Det var nog ett mycket långt stenkast! 🙂 🙂 🙂