Skandiamannen Stig Engström, II
Ett av Palmemordets vittnen är på det senaste blivit hängt ut i media, där många journalister har offentliggjort samma felaktiga uppgift. Det har faktisk händ tidigare – i 2016:
Vittnet Stig Engström var inte als på mordplatsen den 28 februari 1986, men sprang polisen på dörren för att bli förhört som vittne. Motiv: 15 minutens berömdhet.
Nu är han minsann – som något nytt – blivit utpekat som Olof Palmes sannolika gärningsman!
Fel.
Han ringde till polisen dagen efter mordet och berättade, att han var på mordplatsen samt att han reste på vintersemester näste morgon. Därför förhörde politisen honom den 10. mars – dvs 10 dager efter mordet. Inget konstigt här.
Han berättar bl.a. om vittnet Lars Jeppsons placering vid några byggbaracken. Engsröm visste självklart icke, att det var Lars Jeppson, men säger, at han – efter att ha vexlad några ord med Lisbeth Palme – bemärker, att Lars Jeppson inte längre står vid dessa baracken. Stig Engström tror felaktigt, att Lars Jeppson är mördaren, men i verkligheten hade Lars Jeppson sprungit efter mördaren.
Polisens foto av Stig Engström.
Uppgifterna om Lars Jeppsons placering stämmer 100 pct. med Jeppsons. Ergo kan Stig Engström enbart vare kommit med dem, om han selv var närvarande.
Vittnet Yvonne N
När vittnet Yvonne N kommer ner til Sveavägen via trapporna från Malmskillnadsgatan, pratar hon med en polis. Det framgår av förhöret med honom den 11 mars. Dette kan han enbart berätta, därför att han fanns där. Hon pratade rent faktisk ganska kort med en polis på mordplatsen, jmf förhören med henne den 2. mars kl. 13.55.
Skottet som skada Lisbeth Palme
Den 25 april förhörs han för siste gång, och kan till exempel berätta, att Lisbeth Palme bl.a. sa: ”… jag har blivit skjuten i ryggen…”
Ja, mördarens skott nr 2 hade träffat henne långs ryggen. Det upptäckte polisen först ett halvt år senare, men Stig Engström fick uppgiften av Lisbeth omedelbart efter. På sjukhuset behandlade en sjuksköterska Lisbeth Palme och gav henne en ren bluse.
Varför visste han alt detta? Därför han fanns der och pratade med Lisbeth.
Till sisst:
12 vittnen så mördaren fly mot trapporna till Malmskillnadsgatan
Lars Jeppson satte efter honom, och på dom sista trapsteg innan Malmskillnadsgatan træffer han Yvonne N. Hon har dessförinnan set mannen springa österut emot Birger Jarlsgatan. Hon informerar Lars J om detta.
Nästan samtidigt har gärningsmannen sprungit till vänster från David Bagares Gata och in på Regeringsgatan.
Det samma har Anki R och hennes vän just gjort – dock icke sprunget men promenerad, och mördaren ramler in i Anki R, som faller och får gå ned på knä.
Hon ropar förbannelser efter honom, och han ser emot henne och enligt Anki R i TV4 30 år senare “såg han jätte arg ut”.
Anki och hennes vän kan följa mördarens flugt upp till Jutas Backe, där gatan gör et knäck til vänster. Se det röda streck på kartan.
Hur kan Stig Engström BÅDE göra 3 vittnesfasta iakttagelser på mordplatsen, och SAMTIDIG springe ca. 600 meter?
Det ger magasinet Filter inget svar på.
BREAKING NEWS:
Vittnet Lars Ljungqvist, som försökte att ringe polisen från sin mobil (säkert den enda mobil i Stockholm i 1986), minns Stig Engström jmf Expressen den 25 maj:
“Polisen kom ju till platsen och då kom han väl samtidigt. (…) Vi pratade hastigt, men jag minns inte vad som det sades, det är för längesen.”
Summa summarum: Engström-skrönan är den minnste fjärt i den minnste stalllykta! 🙂
Helt fel när det gäller nr på s&w revolvern. Absolut inte ett 357 revolver nr möjligtvis 38 special. LP kunde vidare höra och föra samtal efter skotten vilket hon aldrig kunde gjort om en 357 avlossats på det av ståndet. En 357 revolver ger ringningar och smärta i öronen på minst 10-15 avstånd. Enda sättet är att de nära vittnene hade hörselkåpor eller att det var ett annat vapen. Att koppla dessa kulor till en pistol är omöjligt då de bara går att skjuta i revolver sammt två märken av pistoler som är extremt vanliga och mycket opraktiska. Jag skjuter mycket sk magnum skytte på min fritid är även instruktör i skytte och vapen mekaniker.
Nej, inte alls fel, jmf. profileksperten Robert Ressler från FBI.
Han blev interviewet av Granskningskommissionen:
“Ressler noterade att Lisbeth Palme inte hört något skottljud i sin närhed. Detta var enligt Ressler ett känt fenomen, som även hade ett namn: “auditory exclusion”.
Det förekommer nämligen att personer som varit med om skottlossning under stress rapporterar att de med säkerhet inte hört något ljud. Det gäller även polismän. Ressler uppgav även ha upplevt detta själv, då han en gång av missatg avfyrat ett vapen: han såg hålet i väggen och kände krutröken men hörde aldrig något skott”.
Citat: Gransningskommissionens Betänkande, p. 905.
“Den 25 april förhörs han för siste gång, och kan till exempel berätta, att Lisbeth Palme bl.a. sa: ”… jag har blivit skjuten i ryggen…”
Ja, mördarens skott nr 2 hade träffat henne långs ryggen. Det upptäckte polisen först ett halvt år senare, men Stig Engström fick uppgiften av Lisbeth omedelbart efter.”
Det här var skumt. Hur kunde LP berätta för SE att hon blivit skjuten i ryggen?
Ett faktum som polisen/utredare visste först 6 månader senare!
Talar det inte snarare för SE som GM? Han visste att han skjutit mot LPs rygg.
LP visste inte det . Dessutom var hon i “hysterisk chock” enligt samstämmiga vittnen utom påstådda vittnet SE som påstod att hon var sansad nog att lämna uppgifter till honom.
Visste Lisbeth Palme icke att hon var skådat?
Polisförhör med Lisbeth P den 1. mars kl. 15.35:
“Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände hur det “brände til på ryggen”.
Ergo: Hon vistte det.
Att polisen icke funderer ytterligare över dette, förvånar mig inte med tanke på polisens agerande.
Läser man SE’s första vittnesmål var hon icke i “hysterisk chock”, när han pratade med henne. Nej, det är icke alls konstigt. Det bliver hon först ganske kort efteråt, när hon upptäcker, at Olof P er död/döende.
Bemärk: Stig E lämnade Sveavägen 44 klockan 23,20. Det är vittnesfast med fröken Ur och stämpelklockan som “vittnen”, jmf Rikskriminalens Tilläggsprotokoll B, A2, p. 43.
Mordet händer klockan 23.21 – +/- 10 sekunder, jmf Granskningskommissionens Betänkande p. 183.
Enligt Google Mapps tar det knappast 2 minut för SE att komma fram til korsningen, men han var där förinan, därför att han SPRANG för att nå sista tåget til Täby.
Ergo: Lisbeth P’s “hysteriska chock” hade inte infunnet sig, när han var där – men strax efteråt.
Förstår att problemet med den här förklaringen ligger i hur Engström kan både vara vittne och mördare på samma gång. Jag har inte läst Filter än, men vilken förklaring ger de till hur Engström planerade mordet? Såg han Palme vid biografen och bestämde sig för att gå hem och hämta sitt vapen?
Hej Jon E
Jeg har inte läst Filter heller, men enbart Aftonbladets referat.
Men när du frågar, har jag hittat det första polisförhöret med Engström fram. Det är från 10. mars:
“Fredag den 28/2 1986 klockan 23.19 stämplade Engström ut från sin arbetsplats på Skandia, Sveavägen 44. Vid senare kontroll med fröken Ur har det konstaterats att stämpeluret gick 1 minut för sakta. Rätt tid skall således vara 23.20. När Engström lämnade Skandia var han kläd enligt följande…” (…)
“När Engström ca. 5-6 sekunder senare ( = efter han har hört skotten, Paul S) kom frem till korsningen Tunnelgatan – Sveavägen uppmerksammade han en man som låg på gatan. Engström tänkte först, att det var någon från “A-laget”. På huk bredvid mannen var en äldre kvinna, vilken senare visade sig att vara Lisbeth Palme. Vidare en ung kvinna och en ung mand…”
Vad Filter menar, vet jag inte, bortset ifrån att dem måste mena, at SE gick omkring med en .357 Magnumrevolver i fickan på sin arbetsplats på et försäkringsbolag. 🙂 Men polisens protoll har dem tydligen inte läst.
Mvh
Paul Smith
Det är just den bristen på förklaringar som gör att de flesta spåren inte kan tas på allvar. Hur kan en person som Engström kliva ut på gatan från sin arbetsplats för att några minuter senare avrätta någon med revolver på öppen gata. Jag kan inte detaljerna i förloppet men det hänger inte ihop rent logiskt. C Andersson däremot. Det förloppet känns mycket mer rimligt. En nedgången person som ogillar samhället, vänstern, Palme. Går spårlöst omkring i området. Ser Palme utanför bion. Uppbringar tillräcklig ilska för at bestämma sig. Noterar att Palme inte har livvakter. Vet att han har tid på sig att gå hem och hämta vapnet. Återkommer till bion med vapnet. Följer efter. Avvaktar tills dess att det befinner sig så lite folk som möjligt i närheten. Noterar att Palme är påväg mot T-banenedgången. Pang.
Nu har jag köpt Filter och ska sätta mig ned och läsa. 🙂
Jag kan kun istämma!
God helg!
Har läst Filter nu.
Anta att SE är mördaren som efter skotten sprang uppför trappan, ned till Nalen och sedan vänster på Regeringsgatan för att sedan göra sig tillräckligt informerad om att ingen följer efter honom och därefter återvända till sin arbetsplats där han larmar händelsen som ett vittne. Eftersom han senare hördes som vittne så borde det bygga på dels uppgifter han lyckats ta del av genom att återvända till brottsplatsen samma kväll, media och sina egna upplevelser när han skjuter Palme. Det kan ju förklara hans märkliga vittnesmål?
Anta att SE inte är mördaren utan just det förvirrade vittnet som tittar på klockan när skotten bränner av utan att notera dem, som pratar med Lisbeth, som beter sig märkligt när han jagar efter poliserna bort mot Luntmakargatan, som överhör ett vittne och som vill notera att uppgifterna handlar om hans egen klädsel. Varför finns det ingen som noterat hans närvaro på platsen under de första minuterna på mordplatsen? Det enda som talar för det var ju uppgifterna om en man som stod och pekade på militärt vis, men som senare förklarades vara BMW-mannen.
Anta att SE varken är vittne eller mördare utan enbart det störande moment i undersökningen som kommer med upplockade fragment från mordkvällen. Hur skulle han tillgodogjort sig dessa detaljer utan att vara varken mördare eller huvudvittne?
Jag vil framföra 2 moment til:
1) Man kan följa Grandmannens färd från Grand innan filmen ‘Brödrene Mozart’ tog slut kl. 22.07 och fram till at han står på det västra hörn av Tunnelgatan – Sveavägen. Den placeringen förklarar och så, varför minst 2 vittnen menar, att han kanske kom från reklampelaren nära Sveavägens bilbana.
2) Jag förstår att SE sköt med pistol, men har inget set om, att han sköt med revolver. Och skott nr. 2 visar att mördaren var en tränad revolverskytte, jmf. FBI-experten Robert Ressler till Granskningskommissionen p. 906-907.
Det var Christer A och så.