Netflix nr. 5: Är Netflix-serien svensk antisemitism i repris?
I ett tidigare avsnitt av Netflix-serien såg vi, hur den svensk gifta amerikanska vapensamlaren överlämnar sin Smith & Wesson till Stig Engström med henblik på, att han sedan “skal döda Palme.”
Verklighetens ‘vapensamlar’ hette ‘Willy Glaser’. Et vanligt judisk familjenamn.
Det kommer från det jiddische ordet för ‘glas’, som är likadan på svensk: Glas.
I Netflix-serien heter han LEVIN.
Och så ett typisk judisk familje-namn, som relaterar till Levi stam i Det gamla Testament.
Går man 2-3 generationer tillbaka, hette dessa Levin-familjer oftast Levinson: Son av Levis stam.
‘Dokumentaristen’ Thomas Pettersson framhäver på Wikipedia, att han som ung “engagerade sig på vänsterkanten.”
Vi får ock så att veta, att han bl.a. skrev “En bok om arbetarrörelsens historia i Värmland”, liksom han i 2008 skrev om att “CIA gjorde försök på att värva Palme som agent.”
Undertecknade har uppehållit mig så længe i Sverige sedan 70-talet och fram till i dag, att jag utmärkt minns, hur landets vänster-falang hade mycket svårt vid att skilja mellan Staten Israel och Mosaisk Trossamfund i Sverige.
Och detta “tankesätt” tycks fortfarande att leva i bästa välmående på dela av Moder Sveas två politiska ytterkanter och har även enkelte metastaser ut till Socialdemokratin.
T.ex. menade Malmös dåvarande sosse-borgmästare, Ilmar Reepalu icke, att det var ett problem, att Malmös synagoge blev attackerad med en bomb den 23. juli 2010.
Bomben förstörda de fina mosaik på fasaden, och i 2012 kom ett nyt attentat.
Ilmar Reepalu var icke speciellt bekymrad över det faktum, att en del av den judiska befolkningen flydde från Malmö till följd av dem våldsamma upplevelser, dem nästen dagligen blev utsatt for, jmf. docent i statsvetenskap Ann-Sofie Dahl.
När han tillsamman med 25 andra personer blev nominerad till titlen som ‘World City Mayor’, kom där strax en protest från ‘Simon Wiesenthal Center’ i Los Angeles:
“En borgmästare, sär icke står vakt om alla invånarna i stan, kan nätt och jämnt ses som en förebild.”
‘Dokumentaristen’ Thomas Pettersson är seriens manus-författare.
Beror det verkligen på en tillfällighet, att Glasers namn är bytt ut med ett annat vanligt judisk familjenamn?
Varför icke ge honom ett av dom 100 mest vanlige svenska familjenamn, jmf. Google?
Till ex. Johansson, Karlsson eller Lindberg?
Varför byta ut ett judisk efternamn med ett annat judisk efternamn?
Man merkt die Absicht und wird verstimmt.
Anti-semitism version 3.0?
Glasers dotter Ulrika Glaser Rydberg säger enligt Aftonbladet den 15. november, 2020:
“Ska jag kunna smutskasta vem som helst och bara kalla det för true crime?”
Ja Ulrika, i Sverige finns en lång tradition för att smutskasta Sveriges judiske invånare:
A) Bondförbundet, det senare Centerpartiet, inskrev i sit partiprogram på 30-talet:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar.
Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.”
B) Erik Blom i Skånska Aftonbladet: “Koncentrationsläger, som andra länder håller sig med, äro inte alltid så dåliga inrättningar. I en del fall verka de i uppfostrande syfte.”
C) Sven Hedin, medlem av Svenska Akademien & Vetenskapsakademien, skrev i ett brev efter att 532 norska judar hade deporterats till Theresienstadt:
“Hitler och hans män betrakta judarna och deras närmaste avkomlingar i blandade äktenskap som vampyrer och parasiter… (…) Jag måste anse dessa farhågor och anklagelser fullt berättigade.”
Är Thomas Pettersson svensk ‘anti-semitism version 3.0’?
2. Karaktermordet på Stig Engström fortsätter
I slutet av serien hör vi en ganska berusad Engström säga, att ”jag är Palmemordets väsentligaste vittne…”.
Detta är nog att ta i, men helt oväsentlig var Engström icke, jmf. den skiss han gjorde av gärningsmannen, som syns till vänstra:
Engström hade frekventerad en aftonkurs i ritning, där kursdeltagarna bl.a. skulle teckna en silhouet av ett motiv, som dem enbart såg i ganska få sekunder.
Sen släcktes ljus-projektorn.
Om man skal tro ‘dokumentaristen’ Thomas Pettersson, finns där absolut ingen likhet mellan Engströms skiss, och den sannolika mördare, Christer Andersson vars kropsliga utseende syns till högra:
Det är narkotika-polisen, som i smyg har tagit bilden.
Dom skuggade Christer Andersson i samband med en knark-spaning i hösten 1997 och vintern 1998.
3. Christer Petterssons utseende på mordtid-punkten
I repris från ett tidigare avsnitt får vi också att veta, att Engström i rättssalen som åklagarens vittne utpekade Christer Pettersson som gärningsman.
Nej, det gjorde han icke.
Han var försvarsadvokatens vittne.
Och det blir värre ännu, mycket värre:
‘Dokumentaristen’ Thomas Pettersson har icke kol på Christer Petterssons utseende kring mordtidpunkten, när narkotika-polisen i Stockholm spanade på Pettersson och i smyg fotograferade honom från en lägenhet i Tegnérgatan.
Annorlunda såg Christer Pettersson ut, när han var till line upp på Polishuset.
Han kom nästan direkt från fängelset, och hade fåt närande kost.
Först då fanns likheten, som det framgår av polisens foto från denna dagen, jmf. bilden till höger.
Denna ‘detalj’ har ‘dokumentaristen’ Thomas Pettersson inte häller upptäckt.
Den är annars anmärkningsvärd: Ca. 20 kilo!
Om dokumentaristen hade hört talats om PROTOKOLL IV från Rikskriminalens efterforskning av mordet på Christer Pettersson, hade Thomas Pettersson kunnat ha hittat fotografien på den ‘smala Christer’.
Men sådan jobbar ‘dokumentaristen’ inte.
Hans väsentliga material är tidnings-artiklar och mobilsamtal med vittnen ca. 30 år efter mordet!
Den metod är värdelös, jmf. vittnespsykologer:
Varje gång en en berättelse återupprepas, ändras hjärnans ‘minnes-spår’ .
Folkligt formulerat:
En bra historia tar icke skada av att bli återupprepad på ljuger-bänken.
4. Mördarans lilla ‘dam-revolver’
I seriens sista flash-back till mordaftonen ser vi Engström lada den Smith & Wesson revolver, som hans ‘Palme-hatande granna’ har lånat honom för att döda Palme.
Enligt såvel SKL’s vapenexperter i Linköping, dem tyske experter i Wiesbaden samt experterna fra FBI, blev Palme mördad med kalibier .357 Magnum med en sex tums pipa.
Netflix-partronerna var som dem, där syns på bilden til höger. Dem är till en revolver med en pipa på enbart 4 tum.
Patronen till vänster är en patron till en revolver med en pipa på 6 tum.
Dvs. att patronerne är längre, därför att patron-hylsen är det. Hylsen har nämligen c:a dubbelt så mycket krut för att ge en större effekt.
Men som det framgår af dom ballistiska experters värdering, blev Olof Palme mördad med en Smith & Wesson .357 Magnum-patron.
5. Stolle-pellen Sven Anér
I slutet på sista avsnitt kaster manus-författaren Thomas Pettersson sig ut i ett rent amok-löp och bringer ‘privat-spanaren’ Sven Anér i spel.
Men nu är det en Anér, som for första gången intresserar sig för, vad som rent faktisk hände på mordplatsen!
Verkligen en nyhet, men fake news, som vi skal se.
‘Dokumentaristen’ låtar Engström bli radio-intervjuad, medan en livrädd Engström lysner på:
“Skandia-mannen har helt från början ljugit om sin roll i mordet båda överfor polis och journalister.”
Det har han nu inte, vilket alle, som har läst det långa förhör med honom den 25. april 1986 själv kan konstatera.
Men ‘dokumentaristen’ Thomas Pettersson föredrar att läsa tidnings-artiklar framför tjocka protokoll, som tillsammans väger ca. 17 kilo.
Och finns något ‘dokumentaristisk’ belägg för, att Sven Anér har intresserad sig för annat än personen Sven Anér?
At han var en Donald Trump light?
Vad menade verklighetens Sven Anér?
Vi nöjer oss med 3 stycken ‘teorier’:
A. “Affären Borlänge”:
Sven Anér trodde icke på den officiella versionen om, att Hans Holmér tillbringade mordnatten på ett hotellrum i Borlänge.
När hotell-dokumenten motsäger hans “teori”, då ifrågasätter Anér receptionschefens förklaring.
Och sen kör “teorien” på speed”och hans “polisspår” är “initierat och lett av Hans Holmér! Polisspåret är Holmer!”, jmf. hans bok ‘Palmegåtan’, p. 63 från 1999.
Det är på samma tid, som ‘dokumentaristen’ Thomas Pettersson och Netflix låter Sven Anér utpeka Stig Engström i programmet i radion!
Mycket kan sägas om Anér, men icke att han var skizofren.
B. “Affären Chamonix”:
Här träffar Anérs stormgevär ambassadör Carl Lidbom i Paris, bokförläggaren Ebbe Carlsson samt Palmes son Mattias, som blev hämtat hem från skidsemester i Chamonix.
“Teorin” inleds med, att Lisbeth Palme ringer till fru Lidbom på ambassaden i Paris för att få hjälp med att kontakta sonen Matthias från hans semester.
Det blev den franska presidentens specialplan, som hämtade Matthias hem via Geneve och Paris.
Matthias har i efterhand bekräftat resrutten.
Inte oväntat bestrider Sven Anér detta, och nu blir ‘Charmonix-historien’ själva upptakten til mordet på Sveriges statsminister!
Och slutet? Det kommer när Krister Petersson har ett sista telefonförhör med ‘Engströms fru’, och berättar om två anonyma tips, som kom in, när hun ocg Stig var på skidsemester:
“Senare ringde den vakthavande præst [sic!] och sa det samma.”
“Nej, det var inte jag”, säger hun.
Efteråt säger Krister Petersson til sin assistent:
“Det ser ut till, att någon ville hjälpa Stig…”.
Thomas Petterssons kabale är löst :
Stig Engström har haft “en hjälpare”, mannen med det judiska namnet LEVIN.
C. Granskningskommissionens Betänkande
När Sven Anér får tillsänd et expl. av Granskningskommissionens Betänkande gratis via Justitiedepartementet, antyder han en misstanke om, “att de många sidorna tillkommit för att avskräcka, redan genom sin disposition.”
Han är icke nöjd med, att boken icke har ett register [men den har 10 sidors Innehållsförteckning, PS]:
“… långt över tusen sidorna döljer sig själva.”
Långt över? Granskningskommissionens Betänkande är på 1.005 sidor. 🙂
Att ‘dokumentaristen plötsligt gör Sven Anér till en sansad person, som talar sansad på radion, säger en del om, hur ‘sansad’ och desperat Thomas Pettersson egentligen själv var, när han skrev manus till Netflix. 🙂
6. En vapen-okunnig ‘dokumentarist’
Användningen av Aristoteles’ “syllogismer” är ganska frånvarande hos såväl Sven Anér som ‘dokumentaristen’ Thomas Petterson:
Dem fattar inte, att det icke går att sluta från en bi-implikation til en huvud-implikation.
I Netflix-serien säger Tidsskiften Filters redaktör till Thomas Petterssons alter ego:
“Du vet, hur han har fått tag på vapnet. Du vet, att han kunde skjuta och du vet, hur mordet gick till! Nu är det ingen teori längre!”
Jo, det är precis, var det är:
A. Thomas Pettersson vet inte, hur Engström fick tag på vapnet. Han vet inte ens OM han fick tag på ett vapen.
B. Thomas Pettersson vet inte heller, om Engström kunde skjuta med en magnum-revolver. Han låter sitt alter ego säga till Filter-redaktören:
“När han var i försörjnings-trupperna, hade dom en skytteförening. Var man medlem, då sköt man, man tävlade.”
Ja, men dem sköt icke med revolvrar. Dem hade man icke i den svenska armé.
Svenska soldater sköt med Glock-pistoler.
Orsak?
Därför att det är mycket enklare att träffa med en pistol än med en revolver.
Orsak: När man trycker på utlösaren, börjar revolverens tromle att rotera.
Dette medför, at mynningen drar till högra i skottögonblicket, och tränade skytter vrider då handen mot vänster. Dem klemmer ett skot av.
Med andre ord:
Hade den allt annat än revolver-kunniga Stig Engström använd mordvapnet, hade skott nr. 2 nog träffad Sveas Café på andra sidan av Sveavägen i nr. 33.
Christer Andersson var däremot en duktig konkurrence-skytte [1].
Han klämde skott av.
C. Att Engström var vänsterhand, gjorde det icke lättara för honom att skjuta med högra hand, som mördaren bevittnad gjorde.
D. Thomas Pettersson vet absolut inte något som helst om, hur mordet gick till.
Det gjorde enbart vittnen på platsen, och där fanns ‘dokumentaristen’ inte.
Thomas Pettersson och Filter-redaktören spänner vagnen förre hästen. 🙂
[1] Jvf. Granskningskommissionen p. 958.