Cirkus Palme: Göran Lamberts m.fl.

Som åren går, blir seriositeten allt mer ovanlig, när det rör sig om Palmemordet. Mordet på Sveriges statsminister har blivit till ”Cirkus Palme”.

Et exempel på detta ses i Aftonbladet 6. Okt. 2012, där ”Justitierådet Göran Lambertz tycker att utredarna missat det så kallade polisspåret i utredningen av mordet på Olof Palme.”

Tidningen fortsätter bl.a.:

Göran Lambertz är den senaste clawnen i Cirkus Palme

”Göran Lambertz, 62, har tidigare berättat att han stämt träff med vice riksåklagaren Kerstin Skarp för att diskutera missar i Palmeutredningen. Då höll han missarna för sig själv. I dag avslöjar han i Ekots Lördagsintervju vad det rörde sig om:

– Man borde åtminstone undersöka det så kallade polisspåret.

Enligt Lambertz kom Palmekommissionen fram till 1999 att det här spåret borde utredas ytterligare och att det sedan dess inte har gjorts.

– Hypotesen är att det funnits extremistiska poliser och militärer i Sverige som har samverkat och planerat mordet på Olof Palme och också genomfört det. Närmare bestämt hur det skulle ha gått till vill jag inte gå in på, säger Göran Lambertz till Aftonbladet.

Han hävdar att det finns flera omständigheter som talar för den här teorin.”

Paul Smith:

Nej, poliser – extremistiska eller inte – ville ha mördat Olof Palme i hans lägenhet, där han aldrig hade livvaktsskydd. Därför: Glöm dårfinkeriet om et “polisspår”.

Gestapo-tjallare likvidert i Fredericia i Jylland under 2. Världskriget. I Jylland var det altid illegala poliser, som sköt landsforrädarna. Dessa poliser slutade altid med at skyta mot huvudet. Dett gjorde Palmes amatör-mördare icke.

Dessutom opererar professionella alltid som en duo. En skal döda och en skal täcke honom, som skal döda. Om någon följer efter gärningsmannen, skal täckmannen sätta honom ut av spel. Sådan agerade dem illegala motståndsmän, som likviderade drygt 400 Gestapo-tjallare i Danmark under 2’dra Världskriget. Varför fanns där ingen, som sköt vittnet Lars J., när han sprang efter Palmes mördare?

Därför att attentatet icke var professionellt.

Mördaren – förmodligen Christer Andersson – var en arg amatör.

Dårfinkeriet fortsätter: 

Cirkus Palmes Vita Clawn.

”…  Lambertz [får] stöd av Leif GW Persson gällande polisspåret i Palmeutredningen.

– Jag har påpekat samma sak. På de här punkten har jag inga problem att stötta. Det var illa skött. Jag kom ihåg när jag föreslog det där i staben. De såg ut som fågelholkar i ansiktet. Ingen var glad. Det där är en jävla het potatis, säger Persson.”

Paul Smiths kommentar:

– Nej, Anders Christer Henning Andersson var en “jävla het potatis”, när han dök upp efter nio år. Och inte nio dagar!

Sven on March 1, 2016 at 1:30 pm said:

Jag kan inte minnas någon mer omfattande konflikt mellan Olof Palme och poliskåren vid mitten av 80-talet. Det som verkligen talar emot att någon liten sammansvetsad grupp inom SÄPO skulle ha något otalt med Palme är ju att han uppenbarligen mycket ofta gav de säkerhetspoliser som hade till uppgift att skydda honon ledigt. Livvaktsskyddet var ju nere på en mycket låg nivå.

Det finns inom vänstern, dvs både vänstersossar och vänsterpartister, en märklig avoghet gentemot poliser i största allmänhet och ordningspolisen i synnerhet. Den avogheten kan bottna i en samhällsuppfattning som ligger nära vänstern: anarkismen. Men bland kommunister/vänstersossar finns också en uppfattning att polisen tillhör en folkförtryckande organisation inom den kapitalistiska staten, dvs att den a priori är något man bör bedriva klasskamp gentemot. Denna avoghet göder misstänksamhet. Ur misstänksamhet och ren paranoia kan vilka rykten som helst spridas.

Men innan man överhuvudtaget börjar spekulera, så borde den spekulative kanske ange något tänkbart motiv. Skulle Palme på något sätt ha missgynnat någon grupp inom polisen? Avundsjuka och uppfattningar om orättvis behandling kan ju göda hat. Men polisfacket har ju ofta lyckats väl i sin strävan att slippa jobba helger/nätter och liknande fackliga krav. Man gör ju också sitt bästa för att slippa omorganisationer typ närpolisverksamhet.

Kanske Palme på något sätt försökte hindra ambitiösa poliser i deras arbete? Frustration är ju en annan motivationsfaktor bakom angrepp på en “övermakt”? Men bland vilka andra än relativt nyblivna poliser kan man iaktta sådan frustration?

När det gäller Leif GW Persson så är hans strävan främst att plocka poäng hos den stora allmänhet som kan vara missnöjd med polisen vad gäller dess förmåga att klara upp brott. Men han har sällan på senare tid, som den kriminolog han är, riktat särskilt mycket kritik mot polisen vad gäller mängdbrottslighet. Om han stod upp och sa att polisfacket har för stor makt, så skulle det bli ett ramaskri. Ändå är det väl där skon klämmer. Hela hans inriktning har varit att ge sig på mer eller mindre svårutredda mordfall, dvs sådant som har en medial genomslagskraft.

Att han nu hamnar på samma sida som Lambertz är ytligt sett verkligen konstigt. Lambertz har ju kapitalt gjort bort sig i allmänhetens ögon i Quickskandalen, medan Persson visade sig ha rätt där i sin sakliga skepticism. Vet Leif GW Persson något om poliser med hat mot överheten under 80-talet som han inte nämner i Veckans brott eller i krönikor i kvällspressen? I så fall borde han redovisa det, annars blir det svårt att begripa vilket motivet för en polis att döda Palme skulle ha varit.

Till sist: det har varit stimulerande att ta del av den här hemsidan!

PaulSmith on March 1, 2016 at 1:48 pm said:

Tackar! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *