Min fars US karbin

United States Carbine, Caliber .30, M1.

I min barndom hade min far en US karbin i en låda.

Han hade också ett magasin laddad med patroner.

Slagstiften hade han tagit bort, så vapnet inte omedelbart kunde användas. Slagstiften fans i en annan låda i ett skrivbord.

Frode Jakobsen.

Vapnet fick han under den tyska ockupationen i samband med, att han kom med i Frode Jacobsens motståndsorganisation Ringen.

Mer precist: Ringens Arbetargrupper från motståndsrörelsens Region IV, Köpenhamn. Ib Lindén från DSU (= SSU), Vesterbro, Kbh. organiserade grupperna.

Kort efter kriget var han och en grupp från den danska motståndsrörelsen i Norge, där dom bland andra hälsade på Norges Kong Haakon d. 7.

Min far dog, när han var 56 år gammal, och senare gillade min mor icke, att vi hade ett sådant vapen i huset.

Det berodde icke minst på, att lagen om olagligt vapeninnehav skärptes.

Förmodligen var det min mor skrev den sång, som dem danske motståndsfolk hade med til Norge i 1945. Norska motståndsfolk  från ‘Kompagni Linge’ skrev deres namn på min fars exemplar efter att dem hade sjungit den i gemenskap.

Jag tog hand om karbinen, men sålde den ICKE till en ung kriminell narkotika-handlare, sådan som Christer Andersson påstod, att han gjorde med sin Smith & Wesson .357 Magnum, när Palme-gruppen i 1995 inkallade honom till polisförhör.

Det hade annars varit enkelt för mig att sälja den till en medlem av t.ex. Hells Angels.

Om karbinen sedan blev använt i samband med et brott, ville en anhållen HA-medlem nog aldrig prata om mig till polisen. Dem pratar nämligen icke med poliser.

Och vapnet hade självklart aldrig varit registrerad någon stans i min fars namn. Motståndsrörelsen registrerade så litet som absolut möjligt. Gestapo var effektiva.

Men jag tänkte aldrig på denna möjlighet för att tjäna enkla, svarta pengar. I stället lämnade jag in vapnet på polishuset i Esbjerg.

Ville Christer Andersson sälja till en kriminell?

Men konspirations-folket har inget problem med att acceptera, att Christer Andersson påstod, att han sålde sin Smith & Wesson till en narkotika-försäljare.

Christer Andersson.

Och det till trotts att han kunde ha såld revolvern helt legalt till en vapenhandlare. Han hade ju vapenlicens til vapnet.

Och det till trotts att han enligt vittnen från sin skytteklubb var en ”law & order” person, som absolut inte gillade kriminella – och kriminalitet.

Och det till trotts att om narkotika-langaren til ex. sköt en person till döds, och blev anhållen i samband med detta, ville Christer Andersson vara medskyldig – och mycket illa ute.

Var han verkligen så dum? Nej, enligt poliser från Palme-utredningen var han en mycket intelligent person. En “icke-social person” – men begåvad. Hans mor var  den enda i Stockholms len, han gillade att prata med.

Till sist ordet till den svensk-hollandske Palmemords-forfataren Marc Pennartz:

“Hej Paul! Ja, Operaterrassen ligger vid Kungsträdgården. Jag känner platsen. Ett fint, dyrt och mycket konstigt ställe för att sälja ett vapen till en knarkhandlare.”

Paul Smith

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Skip to toolbar