Min fars US karbin
United States Carbine, Caliber .30, M1.
I min barndom hade min far en US karbin i en låda.
Han hade också ett magasin laddad med patroner.
Slagstiften hade han tagit bort, så vapnet inte omedelbart kunde användas.
Slagstiften fans i en annan låda i ett skrivbord.
Frode Jakobsen.
Vapnet fick han under den tyska ockupationen i samband med, att han kom med i Frode Jacobsens motståndsorganisation Ringen.
Mer precist:
Ringens Arbetargrupper från motståndsrörelsens Region IV, Köpenhamn.
Ib Lindén från DSU (= SSU), organiserade grupperna på Vesterbro, Köpenhamn.
Min far och en grupp danska motståndsfolk besökte folk från Kompagni Linge och Norges Kung Olav kort efter krigets slut.
Kort efter kriget var han och en grupp från den danska motståndsrörelsen i Norge, där dom bland andra hälsade på Norges Kong Haakon d. 7.
Min far dog, när han var 56 år gammal, och senare gillade min mor icke, att vi hade ett sådant vapen i huset.
Det berodde icke minst på, att lagen om olagligt vapeninnehav skärptes.
Jag tog hand om karbinen, men sålde den ICKE till en ung kriminell narkotika-handlare, sådan som Christer Andersson påstod, att han gjorde med sin Smith & Wesson .357 Magnum, när Palme-gruppen i 1995 inkallade honom till polisförhör.
Det hade annars varit enkelt för mig att sälja den till en medlem av t.ex. Hells Angels.
Om karbinen sedan blev använt i samband med et brott, ville en anhållen HA-medlem nog aldrig prata om mig till polisen.
Dem pratar nämligen icke med poliser.
Och vapnet hade självklart aldrig varit registrerad någon stans i min fars namn.
Motståndsrörelsen registrerade så litet som absolut möjligt – och beträffande vapen ingenting als!
Gestapo var effektiva, och i 1944 hade tyskerne infört dödsstraff för olagligt vapeninnehav:
Och dem menade det.
Mikael Wiehe och hans far.
Varje gång en Gestapo-tjallare blev likviderad, hämtade den tyska ockupationsmakten 4 fångar i Vestre Fängelse ock sköt dem i Ryvangen nord om Köpenhamn.
Mikael Wiehes far var en av dem, som satt som gisslan i en celle, som var 2 x 4 meter.
Cellen var beräknad till 1 person, men dem var 4.
Men jag tänkte aldrig på denna möjlighet för att tjäna enkla, svarta pengar.
I stället lämnade jag in karabinen på polishuset i Esbjerg.
Min far längst till höger den 5. maj 1945. Han bodde på en illagal adress i krigets sista månaden.
Ville Christer Andersson sälja sin revolver till en kriminell?
Men konspirations-folket har inget problem med att acceptera, att Christer Andersson påstod, att han sålde sin Smith & Wesson till en narkotika-försäljare.
Christer Andersson anno 1994.
Och det till trotts att han kunde ha såld revolvern helt legalt till en vapenhandlare.
Han hade ju vapenlicens til revolvern.
Och det till trotts att han enligt vittnen från sin skytteklubb var en ”law & order” person, som absolut inte gillade kriminella – och kriminalitet.
Och det till trotts att om narkotika-langaren til ex. sköt en person till döds, och blev anhållen i samband med detta, ville Christer Andersson vara medskyldig – och mycket illa ute.
Var Christer Andersson verkligen så dum?
Nej, enligt poliser från Palme-utredningen var han en mycket intelligent person.
En “icke-social person” – men begåvad. Hans mor var en av dem mycket få, han gillade att prata med.
Kriminalinspektör Lennart Gustafsson.
Föra årsskiftet 2018-2019 upplyste den nu pensionerade kriminalinspektør Lennart Gustafsson till palmemordet.dk, att Andersson ljög, när han i 1995 påstod, att han aldrig hade ägt den typ metal piercing patroner, som mördade Palme.
I 1999 upptäckte Akademisk Pistolskytteklubb, att han av klubben köpte 5 stk. av dissa patroner av föreningen – innan mordet!
Till sist ordet till den svensk-hollandske Palmemords-forfataren Marc Pennartz:
“Hej Paul!
Ja, Operaterrassen ligger vid Kungsträdgården. Jag känner platsen.
Ett fint, dyrt och mycket konstigt ställe för att sälja ett vapen till en knarkhandlare.”