Leif GW Perssons “politiska” mord
”Politiske människor som Olof Palme blir nästan alltid mördat av politiske orsaker”, berättade deckare-författar och professor i kriminologi Leif GW Persson till den danska tidningen Politiken på 25 årsdagen för Palmemordet. Tidningen kom inte med kritiske frågor i den anledningen.
Har Leif GW Persson rätt? Döm själv:
1) Den svenske utrikesminister Anna Lindh blev mördat i 2003. Gärningsmannen var den psykisk sjuka Mijailo Mijailovic.
Anna Lindh
2) I 1994 försökte den mentalt störde David Kang at mörda Storbritanniens Prins Charles.
3) I 1990 försökte den mentalt sjuka Adelheid Striedel at mörda den tyske top-politiker Oscar la Fontaine.
Ett halvt år senare blev den tyska top-CDU-politiker Wolfgang Schäuble utsatt för samma sak:
Den mentalt störda Dieter Kaufmann sköt emot honom två gånger med en Smith & Wesson kaliber .38 revolver. Wolfgang Schäuble kom aldrig till att gå igen.
4) John Hinckley försökte i 1981 at mörda Ronald Reagan och var nära att ha succé.
Robert DeNiro i Taxi Driver.
Han var besatt av filmen Taxi Driver, som han så 15 gånger på rad. Dessförinnan hade han i en lång period följd i kölvattnet på president Jimmy Carter, vilket tog slut, när han blev anhållen i Nashville Airport för olagligt vapeninnehav.
Jimmy Carter skulle ankomma till lufthamnen några timmar senare.
John Hinckleys ”motiv” var, att han ville imponera skådespelarsken Judie Forster, som spelade med i Taxi Driver.
5) Arthur Bremer avfyrade i 1972 fem skott mot Alabamas guvernör George Wallace.
Bremer var också en enstöring.
I sin dagbok skrev han, att han ville mörda antigen president Nixon eller guvernör Wallace. En månad föra attentatet försökte han att mörda Nixon i Ottowa i Canada, men Bremer kunde icke komma tillräckligt nära på sitt offer.
Arthur Bremer var John Hinckleys förebild.
Leif GW och de elektroniske media
Parhästarna Leif GW Persson & Politiken begriper icke, at i en värld, där de elektroniska media fyller mer och mer, är kände personer först och främst i fara för at bli dödat av ensamma galningar.
Kanske detta har med ”politiske orsaker” att göra, men då får det en annan betydelse än hos Leif GW Persson & Politiken.
John Lennon
6) Därför vil konspirations-duon inte heller begripa, att John Lennon, som blev mördat i 1980 av den mentalt störde Mark Chapman, också hör hemma på listen.
Lennon var berömd.
George Harrisons fru Olivia slog til Michael Abram med spisens eldgaffel.
7) Berömd var och så Beatlen George Harrison, som var nära att få samme öde som John Lennon.
30. december 1999 tog den mentalt störda Michael Abram sig in i Harrisons hus och attackerade honom med en kökskniv.
En lunge blev punkterad och om inte George Harrisons fru Olivia, hade slagit til enstöringens huvud flera gånger med en eldgaffel från spisen, hade George Harrison nog inte överlevt.
8) Kändis var också Andy Warhol, som i 1968 var nära att bli mördat av den psykisk sjuka Valerie Solanas.
Nej, Leif GW Persson: I Vestens media-värld lever man livet farligt som kändis – politiker eller inte!
Christer Andersson
Christer Andersson skiljer sig från ovanstående attentatsmän m/k, även han också var en enstöring. Han hade ett personligt motiv till att mörda Palme: Pengar och hämnd.
Var han mördaren, kan han jämföras med Sirhan Sirhan, som mördade Robert Kennedy i 1968. Sirhan var en kristen arabisk nationalist, som var arg över Kennedys sympati för Israel.
Sirhan handlade också på egen hand.
Om Sirhan Sirhan hade mördat Robert Kennedy under samma förhållanden som Olof Palme – och Hans Holmér hade varit spaningsledare – hade Sirhan Sirhan säkert också haft tur och undviket en rättegång.
Jo. En annan sak är att folk – inklusive Knoll och Tott (!) – verkar ha svårt att hålla mer än två-tre saker i huvudet samtidigt. Uteslutningsmetoden, som folk klarar, säger ju då att om det inte var CP, så måste det vara en konspiration.
För egen del: jag var relativt ovetande om den här CA, trots att jag efter närmare eftertanke vet att jag sett en film på TV för länge sen om den här figuren. Men genom att CA-spåret ej tröskats i media, så fungerade även min begränsade hjärna på det typiska sättet: jag väntade mig också att få höra om GW kommer med något nytt i kväll i Veckans brott om Syd-Afrikaspåret! Sådant som inte upprepas i media finns ju inte. Oavsett om förväntningen alltså är förgäves/fåfäng (en variant av vanligt förekommande självbedrägeri), så är det också en stor del av psykologin (eller masspsykosen) kring palmemordet. Vi vill så gärna ha en rimlig förklaring och kunna gå vidare.
Det är samma sorts önskan om att ha en enkel förklaring som ligger bakom de extremt förenklade kognitiva modeller av hjärnans funktion som nu florerar inom neuropsykologin. Lika illa var det förstås på 80-90-talet då en extremt förenklad förklaring av psykiska störningar skapade Quickskandalen. Det är ju mycket lättare att få anhängare till en teori bland verksamma psykologer om den är enkel, än för en som kräver vidareutbildning. Samma gäller säkert inom alla empiriska vetenskaper, där mätproblemen är stora.
Min erfarenhet som fd filosofilärare (bl a en period på komvux) är att folk ofta förväxlar implikationer och ekvivalenser med orsak-verkan, t ex att “Om det regnar, så tar jag paraply” betyder att försatsen “orsakar” eftersatsen. Men jag tar ju paraplyn av en anledning, t ex beroende av ett övervägande, en vana eller kanske en tillsägelse. Man verkar alltså förväxla “orsak” och “anledning”.
Inom neuropsykologin så är det vanligt att man tolkar observationer av aktivitet på ett visst ställe i hjärnan som orsak till det beteende som man samtidigt observerar. Där har vi ytterligare en läsning av orsak-verkan, dvs att det tecken på något som går att observera direkt ses som orsak och inte bara som ett tecken av många på att något händer. Men det som händer kan ju givetvis också bero på det som experimentpersonen gör. Allt går ju så snabbt mellan olika delar av hjärnan. Till sist är det nästan bara en del EEG-baserade undersökningar som man kan luta sig på.
Inom rättspsykologin har man faktiskt hittat en typisk EEG-baserad potential som uppkommer helt automatiskt vid igenkänning, dvs om testpersonen känner igen ett fotografi eller videoklipp av en miljö som den tidigare sett, så ser man denna typiska kurva. Det har skrivits väldigt lite om detta fenomen, som borde kunna frikänna åtalade personer i de fall de faktiskt påstår att de inte känner igen en brottsplats. Likaså kan det vara ett indicium om en misstänkt person säger sig inte känna igen brottsplatsen trots att den typiska igenkänningssignalen (potentialen) finns där. Givetvis i så fall inget bevis för att personen ifråga utfört en viss handling, bara att den uppenbarligen känner igen miljön.
Sammanfattningsvis: bra att polisen tar hjälp av statistiker (GW Persson), men åtminstone inspektörerna borde gnuggas ordentligt i logik. Inom parentes kan jag säga att jag vikarierade på PHS på 80-talet och fick då stor respekt för de inspektörer (En Svensson t ex) som vi delade några lektioner med. Tyvärr var det så på 80-talet att det fanns en grupp som kallade sig “vittnespsykologer”. De lade nästan all vikt på hur en vittnesberättelse kom till, men de var oftast väldigt dåligt utbildade inom perceptions- och minnespsykologi. De lite mer kunniga psykologerna var också onödigt timida när de framträdde i rätten.
Bestickande. Även Anders Bering Breivik var en enstöring, i alla fall flera månader innan Utöya, dock med en tydlig psykopatisk läggning, vilket framgår av Åsne Seijerstads bok. Frågan är om inte de allra flesta mördare som ger sig på folk de inte känner är psykiskt störda på något sätt.
Leif GW Persson, med sin bakgrund som kriminolog (en sorts sociolog), presenterar i allmänhet en väldigt grund analys så fort han kommer in på rättspsykiatriska frågor. Det som talar emot politiska konspirationer i Palmeärendet är att det inom alla politiska fraktioner finns en konkurrens om positioner. Om man ändå ska söka efter en politisk konspiration, så är det väl i så fall bland dem som kunde tänkas tjäna på att få Palme röjd ur vägen: socialdemokraterna. Och hur länge skulle en sådan konspiration hålla? Inte särskilt länge.
Den lite mer banala förklaringen, typ Syd-Afrikaspåret, är alltför fantasifull. Vad skulle en politisk fraktion i Syd-Afrika tjäna på att undanröja Palme 1986? Inte mycket.
PS. Jag är också filosofiskt utbildad förutom att jag är forskare i ett empiriskt ämne
http://www.dn.se/arkiv/nyheter/vittnesmal-forsvarar-rattslig-losning-inte-narmare-mordaren-maste-vara-lik Enligt fd juristprofessorn i processrätt Anders Stening är “Sydafrikateorin lika tilltalande av politiska skäl, som den är tvivelaktig av polisiära” och – “Slumpbilden är den fullkomligt överlägsna, att någon råkar få syn på Palme, och kan räkna ut att han snart kommer att gå ut från den där bion, säger Stening som anser att polisens huvudhypotes, att dådet utförts av en ensam galning, är mycket rimlig.”
Hej Sven,
ja, ett problem kring debatten om Palmemordet är just, att för få debattörer har en filosofisk utbildning.
Det är varningen från Aristoteles, som dem inte har hört tales om:
“Om det regnar, blir gatan våt”.
Gatan är våt. Betyder det då, att det har regnat? Icke nötvendigvis, därför då sluter vi från en BI-IMPLIKATION (= det våte gatan) tillbaka till implikationen (= regnet). Gatan kan vara våt av andra orsaker.
Missen i mordern form:
Om en konspiration mörder Olof Palme, är han död.
Palme är död – ergo är det en konspiration!
Dumheter!