• Tweet

En pilgrims Död, 1

Leif GW Perssons tystnadsplikt, av Paul Smith

Leif GW Persson har tystnadsplikt beträffande det vetskap om Palmemordet, han har fåt genom sitt arbete. Det betyder, att han fick vara försiktig, när han skrev manus till tv-serien ’En pilgrims död’.

Vad det kunde vara, han visste något konfidentiellt om, avslöjar han litet av i ett senare intervju med Aftonbladet.[1]

Här berättar han bl.a., att intill han lämnade polisen, genomgick han gamle ouppklarade saker däribland Palmemordet:

”Jag kom med förslag till ting, man borde göra. Det är mycket konkrete saker, som ingen har bemärkt och det är alvarligt, att det icke är blivit undersökt.”

Persson lar en av skådespelarna i tv-serien leverera ett hint: Hon menar i en bisättning, att gärningsmannen skulle ha gåt mod syd ad Malmskillnadsgatan.

Det passar fint ihop med, vad tidningen Proletären senare avslöjar [2].

Här citerar journalist Olle Minell från en polisrapport, där två nazi-älskande poliser – Östling & Åkerbring – dras in i manegen:

Carl-Gustaf Östling och hans kompis major Ingvar Grundborg. Dom har fotograferat sig i liknande positurer på Stockholms judiska begravningsplats (!).

”En livrädd kollega till Östling på Norrmalmspolisens Vaktdistrikt 1 (VD 1) kommer in med följande uppgifter i ett brev. Han har tidigare inte vågat berätta om händelsen för att ”de är mörkblå och bruna”, att de har ”våldshistorier” bakom sig och att ”de har goda kontakter med polisledningen.”

Minell citerar polisprotokollet:

”Ett halvår efter Palmemordet var jag befäl på en radiobil. Jag skulle ta en transport från polishuset till amerikanska ambassaden. De som skulle transporteras visade sig vara Åkerbring [han som anordnade nazistiska möten med marschmusik och tal för höger-extrema kretsar bland annars inom Stockholmspolisen] och Östling. Båda var civilklädde och upprymda och nyktra. De sade att de visste vem Palme-mördaren var och att det aldrig går att få reda på mördaren. Detta sades på ett rått sätt. Båda är kända för att hata Palme.”

Låt os anta, att polisen talar sanning. Allt annat är orimligt.

Då finns där 2 förklaringar till Stellan Åkerbring & Carl-Gustaf Östlings skrytande:

1) Dem ville med på listen av ca 130 dårfinkar, som har erkänt Palmemordet. [3]

2) Dom visste – eller hade misstanke om – vem som var mördaren.

Båda ja-svaren är möjliga, och utesluter inte varan.

Christer Andersson var medlem av Akademiska Pistolklubben.

Åkerbring & Östling var nämligen medlem av Stockholms Försvarsskytteförening, medan Christer Andersson var medlem av Akademiska Pistolklubben. Och Andersson var känt som en duktig skytte. Sådant bemärks.

Skytteföreningar tävlar med varan. Man träffas ibland.

Christer Andersson hade tidigare skjutit sin TV sönder, när Olof Palme var på TV-rutan.

Och i Akademiska Pistolklubben har man självklart bemärkt, att Andersson var ägare till en Smith & Wesson .357 Magnum revolver. Det räknas nämligen som et mycket fint vapen bland skyttar. Och alla proffs skyttar visste, att Palme med största sannolikhet mördades med et sådant vapen.

Och om han inte har vapnet längre, då vil man prata om detta. Fråga honom: – Vars är din revolver?

Att Christer Andersson tidigare hade skjutit sin tv sönder när Palme var på tv-rutan, kan ha varit en legend i Akademiska Pistolklubben. Och historien kan också har varit känd av folk i Försvarsskytteföreningen.

Som t.ex. Åkerbring & Östling.

Paul Smiths kommentar:

Stig Edqvist

– Jag hade i 2011 ett avtal om ett samtal med et medlem av Akademiska Pistolklubben, som kom i håg Christer Andersson. Men just innan vi skulle träffas på ett café i Gamla Stan, sprang han från avtalet. Kriminalkommissarie Stig Edqvist hade förbjudit honom att träffas med mig. Jag vilde bl.a. fråga honom om, när Christer Andersson slutade ha med sig sin Smith & Wesson i skytteklubben. Det borde nämligen få folk att tänka: Kan han vara Palmes mördare?

Summa summarum: Stellan Åkerbring ch Carl-Gustaf Östling kan ha haft misstankar till Christer Andersson, men hållit misstanken ganska tätt intill kroppen.

Beträffande Olle Minells andra uppgift om Östling, är den utan relevans:

Den fullt uppstuckna blå linjen anger mördarens indisputabla flyktväg. Den är vittnesfast! Därnäst visar den ljusare blå den sannolika flyktväg. Den röda cirkeln visar, vars taxichauffören samlade upp Östling och hans kompis.

Den rör sig om, att en taxichaufför på mordkvällen – och 4-5 minuter efter mordet – tog Östling och en annan man upp i korsningen Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan.

Det friar Östling från direkt innblanding.

Mördarens flyktväg gick på exact motsatta håll, jmf. kartan övanför. Flyktvägen ledde direkt till Christer Anderssons dåvarande bostad i Vasastan.

––––––––––––––

[1] Jf. Lisa Röstlund og John Granlund: ”Jag skulle fixa det på en vecka”, Aftonbladet 10.2. 2013.