En pilgrims Död 3
Paul Smith: Djävulen finns i detaljen
I en av dem sista scener i 3’die avsnitt av En pilgrims Död, 3, hör huvudpersonen Lars Martin Johansson på radio, att Olof Palme är blivit skjuten med två skott i bröstet. I filmen hade vi i en scen just innan set gärningsmannen ”Hedberg” skjuta två skott i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.
Det kan ha varit den originella radio nyhet, vi fick höra. I och med att gärningsmannen rent faktisk sköt två skot, kan man straks efter ha haft uppfattningen, att båda skott var riktade mot Palme.
Och tv-tittarna ble iallefall lurat till at ha denna uppfatningen!
Men Palme blev skjuten med bara ett skott i ryggen, medan det andra skott snuddade Lisbeth Palmes rygg.
Mördaren var alltså amatör, vilket ’En pilgrims död’ bekvämt förteg. Bara ett skott mod kroppen!
Nästan lik när Gestapo-tjallaren Carl Jeger i Århus i Danmark den 18. januari 1944 blev träffat av skott i magen och först dog några dager senare.
Enligt journalist Arne Møller Nielsen kom gäster från ett närliggande värdshus springande, när dem hörte skotten:
“När dem så, vem den sårade var, tog dem varan i händerna och dansade runnt medan dem sjöng: “Nu är en häslig Jegare död!” [= Från den danske barnlåten: ‘Högt på en gren en kraka satt.]
Enligt prästen Poul Borchsenius jämrades Carl Jeger: ”Åh, jag dör, jag dör!”, när han blev buren in i ambulansen.
”Det är ta mej fan också meningen”, skal ambulansföraren ha sagt, innan båren blev bragt på plats och dörren stängt.
Men Jeger överlevde i flera dagar, och därefter beordrade motståndsrörelsens ledning i Århus, att Gestapo-tjallare för framtiden skulle dödas med huvudskott. De skulle dö straks. Icke av humane orsaker, men for at de icke fick ge Gestapo en beskrivning av gärningsmannen.
Enligt Leif GW Persson och ’En pilgrims död’ var Palmes mördare professionell. Orsak? Han betedde sig kyligt.
Ja, ja, enligt Nietzsche beslutar man själv från vilket håll man vill se en sak.
Man kunde också fråga: Ett skott mot Olof Palmes kropp och sen ett som snuddade Lisbeths rygg. Professionellt? Icke när man tänker på Gestapo-tjallaren Carl Jeger.
Inte heller om man frågar – som Granskningskommissionen gjorde i 1998 – FBI’s f.d. profilekspert Robert Ressler. Ressler är ochså f.d. överste i US Army.
Efter episoden med Carl Jeger blev motståndsrörelsen i Jylland professionell beträffande likvideringer. Likviderings-gruppernas medlemmar blev enbart poliser, som levde under falsk namn och identitet.
Enbart i Århus likviderade dessa poliser från januari 1944 och fram till krigets slut drygt 40 tjallare och andra danska, som jobbade för Gestapo.
Dem var så effektiva, att Gestapo i Århus en månad innan befrielsen försökte att få ett avtal om vapenstillestånd med L-grupperna.
Gestapo fick inget svar. Likviderings-grupperna litade icke på Gestapo och fortsatte med att likvidera alla i Århus, som jobbade för den hemliga tyska polisen.
Gestapo slutade de facto med att funka i Århus – Danmarks näststörsta stad.
I stället svarade nazisterne igen med psykopatisk terror mot civile:
‘Peters-gruppen’, som enbart lydnade SS, mördade 12 personer i Århus. Offren var kände för att inte “gilla tyska idéer”.
Samtidig placerade terror-gruppen en sen kväll den 22. februari 1945 kraftiga sprängladdningar i Århus’ affärsgator:
Guldsmedegade, Søndergade och Nørregade.
Det kostade ytterligare 12 döda – samt 33 svårt skådade. Sammanlagt mördade ‘Peters-gruppen’ ca. 125 personer i krigets sista 18 månaden – däribland en liten flicka i Århus.
Varför var poliserna så effektiva att ockupationsmakten svarade igen med terror?
Dels kunde dem skjuta, men icke minst visste dem om, att man alltid fick sluta en likviderings-uppgift med ett huvud-skott.
Kommunisterna i BOPA, som likviderade 10 procent av tjallarna, slutade också alltid med ett huvudskott. Det lärde dem sig i Spanska Inbördeskriget.
Men det hade Olof Palmes mördare ingen aning om. Ett skott mot kroppen och sen ett som snuddade Lisbeth Palmes rygg.
En professionell?
Nej, en arg amatör