• Tweet

Gunnar Wall & Ingvar Heimars “mötesscenario”

Av PAUL SMITH

På konspirations-anhängaren Anders Leopolds blogg rapporteras om ”mötesscenarion. ‘Teorin’ blev lanserat 2. februari 2013 på norsk tv:

”Under cirka 40 sekunder befann sig Lisbet Palme i sällskap med den man som sköt hennes make Olof. Först stillastående, sedan gående cirka 15 meter. Kanske samtalade hon med honom. Om detta har hon inte nämnt ett ord under de 12 år som gått efter mordet. Inte en antydan, inte ett utpekande. Olof Palme hade själv avtalat ett möte – som blev en fälla.

Detta hävdar (…) journalisten Gunnar Wall, [där] har gett ny aktualitet åt detta spår i norsk TV. Bakom mötesscenariot står också privatspanaren Ingvar Heimer (…).
”

Paul Smiths kommentar:

Leopold skriver: ”Om detta har hon inte nämnt ett ord under de 12 år som gått efter mordet [sic]. Inte en antydan, inte ett utpekande.”

Svar: Kanske därför att något sådant aldrig har hänt? En logisk förklaring.

Och varför “avtala ett möte” en kall natt på Sveavägen? Av alla ställen? Varför inte träffas på ett mera bekvämt – och inte minst mer diskret! – ställe?

Leopold cyklar vidare:

”För att börja med slutet av den norska Tv-intervjun sammanfattar programledaren Brekke:
 – Du säger alltså att Hans Holmér drev en efterforskning, inte för att finna mördaren utanför att passa på så att utredningen inte kom in på för regeringen känsliga saker?

GW: – Ja, precis.

B: – Det var viktigare att passa på hemligheterna än att finna mördaren?

GW: – Ja.

B: – Ska man verkligen tro att Ingvar Carlsson och den socialdemokratiska regeringen inte ville få fast Palmes mördare?

GW: – Inte till vilket pris som helst, kanske. Här kan de mycket väl haft misstankar om att sanningen om mordet skulle kunna skada internationella intressen.
(…)”

Paul Smiths kommentar:

Ingvar Carlsson vill ”inte till vilket pris som helst” uppklara mordet. Varför då utlova 50 millioner kr. i dusör?

Det är kanske “inget pris som helst”. Men en bra “pris” är det i mitt vokabularium!

Leopold cyklande kommer nu upp i tempo:

”Grandmannen har varit en central figur i utredningen. (…)

Wall: 
- Det finns åtskilliga vittnen som säger att makarna Palme inte hade någon övervakning, inga livvakter eller någon som gick efter dem. Mårten säger att han såg en man stå vid fönstret till bokhandeln. Det är bara Mårten som sett denna person.

Paul Smiths kommentar: “Det är bara Mårten som sett denna person.” Jag ser (minnst) tre:

1) Mårten Palme: ”Efter att filmen var slut, stod familjen vid bokhandeln just syd for biografen (…). Mårten och hans flickvän går sedan mod nord (…), medan makarna Palme fortsätter ad Sveavägen mod Kungsgatan. På sin väg omedelbart nord for boghandelen ser Mårten en man som står och ser på et butiksskylt, men i samme ögonblick, som Mårten passerar, börjar mannen at följa efter makarna Palme. Mårten beskriver manen som ca 40 år gammal, ca 1,80 cm hög och kraftigt byggd.

Nästa vittne:

2) Ljubisa N tog hand om korvkiosken vid Adolf Fredriks Kyrka på Sveavägen. Korvkiosken ligger nästen mitt i mellan Grand och mordplatsen, och han bemärkte Palme-paret gå förbi. 10 meter bak dem så han en 45-50 årig man, som gick i samme tempo som Palme-paret. Han var over 180 cm hög, kraftigt byggt, ”korpulent och svär”, och var ikläd en gråa, sliten rock som gick honom till knäna. (…) Annars mente han, at mannen var nordbo på grund av hans mellanblonde hår.

Sista vittnet:

3) Kerstin N. bodde på 6 etage på Sveavägen 39, och på den aktuelle tidpunkten så hon et par korsa Sveavägen i övergången vid kyrkan. Vi vet från Lisbeth Palme, at det just var, vad dem hade gjort. På gatans andra sida stoppade dem upp och tittade på den indiske butik Saris utställningsfönster (bekräftat av Lisbeth Palme: se längre framme, PS), och Kerstin N. bemärkte en man, som följde efter dem over gatan och fortsatte mod syd, varefter hon förlorade ögonkontakten till mannen.

Leopold sätter in spurten:

”Med detta menar Gunnar Wall att det troligen inte existerade någon Grandman och att makarna Palme inte skuggades från biografen till mordplatsen. Det bäddar för mötesteorin. Den allmänna uppfattningen har varit att det är Lisbet Palme som ville snedda över Sveavägen för att titta i skyltfönstret till den indiska affären.

– Det är anmärkningsvärt att makarna gick över Sveavägen, säger Gunnar Wall. Det är nämligen inte raka vägen hem. Det var lite åt fel håll.

– Det har skapats en sorts halvofficiell uppfattning att Lisbet var intresserad av att titta i ett skyltfönster på andra sidan gatan. Att hon alltså tog initiativet till att gå över gatan. Det är en konstruktion av utredarna.

Wall hävdar att det kan ha varit Olofs initiativ. Med detta vill Wall antyda att det är Olof Palme som leder dem till den avtalade mötesplatsen.

Paul Smiths kommentar:

Nu har vi plötsligt ”en avtalad mötesplats”: Den är inte längre en hypotes. Via glidning i språket är det plötsligt ­–­ hokus-pokus – fakta!

16 timmar efter mordet berättade Lisbeth Palme:

”Makarna Palme skiljdes från Mårten och hans flickvän och fortsatte att gå Sveavägen söderut. Något längre fram gick de över gatan för att se i ett skyltfönster varefter de fortsatta på den vänstra trottoaren.”

Anders Leopold cyklar nu vidare på epo:

”På vägen söder ut mot Tunnelgatans korsning möter makarna Palme ett vittne. (..) Han känner igen makarna Palme, han ser också en man i blå täckjacka en bit bakom dem, det är vittnet Anders Björkman som kommer att befinna sig 5 – 7 meter bakom makarna och mördaren när skotten avlossas (…). Vittnet Fauzzi går norrut.

Paul Smith: “Han känner igen makarna Palme…”

Först känner Ljubisa vid korvkiosken igen Olof Palme. Sen känner vittnet Fauzzi igen Olof Palme. Vilket ställe att arrangera “ett hemligt möte!”

Varför inte i Pressklubben på Vasagatan?

Sådana funderingar drabbar inte Anders Leopold: 

GW: – Det intressanta är, att när han hörde skotten hade han gått mycket längre än Palmes. De gick ungefär i samma takt. Fauzzi klockades av palmeutredarna. Det tog 95 sekunder att gå från mötesplatsen till den plats där Fauzzi befann sig när han hörde skotten. Det tog 52 sekunder för makarna Palme att gå från mötesplatsen till mordplatsen.

GW: – Det tyder på att makarna Palme stannat upp cirka 40 sekunder.
15 meter från mordplatsen står en reklampelare – än i dag.

Denna får nu en huvudroll i Mötesscenariot.
”

Paul Smiths kommentar: 25. mars 1986 berättade Lisbeth Palme för Hans Holmér:

”När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbeth ville titta i affären med indiska kläder. De sneddade över Sveavägen och gick bara under den senare delen av sneddningen i övergångsfältet. När de hade kommit över på motsatta sidan så gick de och tittade i några affärer.”

Här finns förklaringen till dem ”40 sekunder”. Det händer faktisk, att kvinnor gillar att titta på skyltfönstren. Fråga min fru!

Leopold cyklar nu på alla stimulanser:

”GW: – Ett vittne i en bil på andra sidan Sveavägen (Inge Morelius) såg att Palme möte gärningsmannen vid denna pelare. (…).

– En taxichaufför ser tre personer stå och samtala alldeles söder om reklampelaren. En flicka som satt i en bil lite söder ut ser tre personer snedda över trottoaren ifrån reklampelaren mot mordplatsen. – Så är det ett vittne (= Björkman) som går bakom tre personer som samtalar och håller om varandra. Han säger att de småpratar med varandra och tycks ha det trevligt. Så skjuter en av de tre en av de andra.

Bo Brekke: – Alla vi andra har ju haft uppfattningen att mördaren stod vid dekorimafönstret (färghandeln Dekorima i hörnan Sveavägen-Tunnelgatan).

GW: – Det finns inga vittnen som stöder det.

Brekke: -Inget?

-Nej, det bygger helt på att Lisbet sagt att hon inte såg mördaren i förväg. Då har man dragit slutsatsen att han stått gömd i hörnet. Det finns inga vittnen som har placerat honom i hörnet.

På frågan om det är troligt att Lisbet Palme förtigit att hon inte bara sett utan kanske också pratat med mördaren säger Gunnar Wall:
 – Om vittnesuppgifterna är riktiga har hon av något skäl låtit bli att berätta vad som verkligen hände. Ett skäl kan vara att hon förträngt det, att hon har glömt bort det, att hon har stängt av det… att hon stängt av det som skedde för att det var så fruktansvärt.

Brekke: – Det finns alltså vittnesmål som man inte tagit hänsyn till.

Paul Smiths kommentar: Det finns ochså vittnen som norsk tv inte har “tagit hänsyn till”. T.ex. Engström från Skandiahuset:

”Engstrom lämnade Skandiahuset, vilket ligger mellan Tunnelgatan och Adolf Fredriks Kyrkogata, på Sveavägens östra sida. Han gick i riktning mot Tunnelgatan. Engström gick med raska steg, nästan halvspringande (…) han hade bråttom till tunnelbanan. När Engström var ca 20 meter från korsningen vid Tunnelgatan hör han en smäll. Han reagerar inte särskilt för detta, utan tolkar det som en smällare eller avgasknall. När Engström 5-6 sekunder senare kom fram till korsningen Tunnelgatan-Sveavägen uppmärksammade han en man som låg på gatan.”

Varför bemärkte Engström inte något “mötesscenario”?

Leopold cykler vidare med Bo Brekke som vattenbärare:

GW:- Ja, det är häpnadsväckande. Men jag kan bara förstå det så att man har bestämt sig för att detta vill man inte höra talas om överhuvud taget. I stället har utredarna stött sig på Lisbet… men inte på allt det hon sagt. Man har sopat undan en del uppgifter från henne och i stället stött sig på annat som så att säga ska ge en entydig bild av att gärningsmannen inte kände Palme, inte pratade med honom.

Brekke: -Kan man lita på vittnena?

GW: – Det är inget fel på dessa vittnen, de är bättre än många andra som åberopades i Pettersson-rättegången. Där handlade det om personer med kriminell bakgrund. Det här är vanliga människor som berättat vad de sett alldeles efter mordet… Det finns ingen anledning att ifrågasätta dem om deras uppgifter stämmer överens inbördes.

Brekke: – Så dessa vittnen har ställts åt sidan?

GW: – Vittnena har man haft med men inte brytt sig om de delar av deras uppgifter som pekar åt det här hållet.

– Det är en svår operation att göra. Man har inte förhört dem omigen om de här uppgifterna, man har inte frågat Lisbet om de här sakerna. Man har bara lämnat dem, så att säga. Ett av vittnena blev bara hörd en gång, ett annat två gånger men då aldrig tillfrågad om de här sakerna. De har verkligen ansträngt sig för att gå runt det hela.

Brekke: – Det enda vittne som kan säga att Olof Palme talat med mördaren är Lisbet. Hur troligt är det att hon förträngt detta?

GW:- Jag säger att det kan vara så. Det är en hypotes man måste ta på allvar eftersom ingen lösning på mordet finns. Hur troligt det är att hon har förträngt det kan inte jag veta. Jag kan bara veta att människor med svåra traumatiska upplevelser ofta förtränger delar av dessa upplevelser.

Brekke: -Kan de få tillbaka minnesbilderna?

GW: – Ja, med lämplig psykologisk hjälp och om tiden ger dem en chans att läka de svåra sår som har uppstått i deras psyke, kan de ofta återfå minnesbilderna.”

Paul Smiths kommentar:

Faktisk är det inte märkvärdigt, att man uppfattar några folk, som går nära till varandra på en trottoar på en relativt öde gata en sen kväll som ”ett sällskap”.

Ta t.ex. Ljubisa Ns vittnesmål från korvkioskens drygt 6 timmar efter mordet:

”N upplevde det hela som om Palme hade sällskap med de två första samt den sista mannen i sällskapet [= Grandmannen, PS]”.

Nu har vi två mötesscenarion!

Först ett på Sveavägens västra trottoar och sen et på det östliga. Makarna Palme hade tydligt bråttom med att springa på ”hemliga trottoar-möten” denna kväll!

Ergo: Det var inget “mötesscenario” på Sveavägens östra trottoar, likesom Palme-paret inte var en del av “ett sällskap” på 5 personer vid Ljubisas korvkiosk.

Leopold-citat: “Det finns inga vittnen som har placerat honom i hörnet.”

Inte det? När klockan var ca 23:20 – alltså drygt ett minut för mordet – passerade vittnet X-lund det nordvästlige hörna av Sveavägen – Tunnelgatan. Han så en man stå på hörnet och se mod nord ad Sveavägen, jmf den sekretessbelagde delen af kriminalkommissarie Jan Olsson och dr. med. Ulf Åsgårds “Brottsplatsanalys & Gärningsmannsprofil”.

Dessutom: Gärningsmannen tillbragte nog det meste av tiden i ingången till Dekorima få meter fån hörnet. Där var han dold. 

Och vi är inte färdiga än: Läser vi Inge Morelius första förklaring av 1 mars 1986 kl. 9:20 är han ganska precis:

”Han ser två personer komma gående på trottoaren på Sveavägens östsida i riktning mod Sergels Torg. Bakefter ser han en annan man komma bakifrån och upp på siden av dem. Strax efter hörs två skott…”

Morelius’ vittnesmål stämmer inte med Gunnar Walls påstående om att Morelius “såg att Palme möte gärningsmannen vid denna pelare.”

Än ett Leopold-citat: ”Så är det ett vittne (= Björkman) som går bakom tre personer som samtalar och håller om varandra.”

”Håller om varandra!” Den är helt ny!

Vad blir det nästa? Att dem dansade samba? Varför så Inge M. inte, att dem håll om varandra? Kanske därför att han var nykter? Det var Anders B. inte.

Till sist: För att sy ihop detta absurda “mötesscenarion”  idiot-förklaras Lisbeth Palme.

Ett ganska elakt beteende.